Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det finnas «ingenting ohehagligare och afskyvärdare än att förkättra»,
samt att han sjelf «på visst sätt tyckes göra sig dertill skyldig». Men
denna enda svaga skymt försvinner snart åter, då han icke aktar för rof
vara att ikläda sig en ljngares skepelse, och det med tvenne ofantliga
osanningar å rad; i offentligt trots af åttonde bndet, som med klara ord
föreskrifves att man icke skall bära falskt vittnesbörd emot sin nästa.»
«Den första är den, att «den filosofi, som hos oss nyligen uppträdt»,
vill «ansvara inför någon annan domstol än förnuftets».»
«Om författaren med någon annan domstol menar bibelns, så har
denna filosofi aldrig, så vidt vi känna, åtminstone hos ingen af dem, som
med skäl kunna sägas i sina skrifter framställa dess tänkesätt, på annat
vis gjort sig ansvarig inför bibelns dom/ än att hon om kristendomens
urkunder yttrat den öfvertygelse, att de «framställa filosofiens
grundåskådning» (nemligen hennes åsigt af Guds förhållande till verlden) «i dess
ursprungliga enkelhet». Om denna öfvertygelse är falsk eller rigtig,
må med vetenskapliga (icke inqvisitoriska) vapen bestridas och försvaras. I
fall den Heliga Skrift, hvilket också är vår mening, innehåller en verklig
«uppenbarelse af Guds vilja och råd om vår salighet», så kan denna
uppenbarelse icke derigenom lida någon afbräck i sanning och gudomlighet, om
«den nya filosofien» förmår bevisa sitt påstående eller ej. Guds ord
för-blifva Guds ord. Men väl kan utspridandet af dess lifgifvande verkningar
i en icke ringa mån deraf befordras, om det en gång kommer att inses,
allmännare än nu, att vi ändock i naturen och förnuftet äga Guds äldsta
uppenbarelser, den förra ett vilkor för den senare, och att det problem,
som kristendomens manifestation faktiskt upplöst, är detsamma, till hvars
theoretiska lösning den metafysiska spekulationen på sin närvarande
ståndpunkt finner sig oemotståndligt drifven. Långt ifrån att i denna drift,
hvars inflytelse på hela utvecklingen af den nyare litteraturen i alla dess
rigtningar är synbar, ana ett bemödande att «under bedrägliga
uppgifter dölja en helt motstridig åsyftning», hafva orthodoxiens
vänner (bland hvilka visserligen denna lömska farisé aldrig kommer att räknas)
längesedan insett, att tiden är för handen, då alla dammar och nlla
bommar skola falla, som fåviske skriftlärde i svett och möda nppreät, och med
hvilka det så länge lyckats dem att söndra hjertat och förståndet,
religionen och filosofien, snillet och fromheten, vetenskapen och enfaldens menlösa
känsla. Hvad är religionens högsta uppgift, så djup, att den Evige, för att
lösa den, sände sin egen son i verlden ? Menniskans moraliska förhållande
till Gud såsom person; den menskliga frihetens (viljans, pligtens) och
den gudomliga nödvändighetens (lagens) försoning. Filosofiens åtgärd vid
denna manifestations-akt inskränker sig blott till att uppvisa dess historiaka
möjlighet och nödvändighet. Är detta en «bedräglig» åsyftning? —
Författaren, i fall annars någon begriplig mening får läggas till grund för den
motsats, i hvilken han enligt gammal slentrian ställer förnuftet och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
