Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppenbarade religionen, synes tro, att förnuftet är gjordt for bibelns
akull; hvilken mening, många andra svårigheter att fortiga, iaynnerhet har
den enkla emot sig, att förnnftet var till i verlden långt förr än bibeln.
Tvärtom tro vi, att bibeln, så vidt som den innehåller en af Gnd genom
Gud uppenbarad religion, innehåller henne juat för förnuftets skull, och att
aåledes detta, såframt dermed förstås menniskosjalena substantiella
verksamhet, har fullkomlig rätt att i en uppenbarelae, härstammad från sin
egen omedelbara urbild, aöka igenfinna en historisk och af Gud sanktionerad
bekräftelse på sanningen af den renaste verldaåaigt, till hvilken det
filosoferande snillet kan (eller hittills kunnat) lyfta sig. Äfven snillet är en
uppenbarelse af gudomena lifvande och ordnande urkraft, och detta neka8
förmodligen af blott dem, som sjelfva deraf, likaom tyvärr jemväl händer
theo-loger, fått ingenting på sin andel. Att de män, mot hvilka författaren
rig-tat sitt obetänkta ntfall, lika litet som någon annan förnuftig vqrelse,
tillerkänt filosofiens ädla bemödande, hvarken förmågan att npptaga på
karta, för att tala i författarena stil, alla hemligheter i den Högate8
väsende, eller egenskapen att göra Gnd8 uppenbarade ord hädanefter
öfver-flödigt, det kan inhemtas af följande tvenne klara utlåtelaer i Svensk
Litte-ratnr-Tidning, dem författaren sannolikt icke på ain karta upptager. —
Arg. 1816, N:o 5, sid. 70. «Den aanna filosofien börjar med erkännandet
af en verklighet, som blott ofullkomligt afbildaa i sinne verlden, och
slutar med erkännandet af en andlighet, hvars heliga inre är menniakoviljana
sedliga grundlag. Inom denna andlighet, hvara djup det menakliga
förnnftet väl kan skåda, men aldrig utmäta, bor den ofödda och
odödliga viaheten, det ursprungliga ordet (Xoyog), till hvan klarhet de
dödliges visdom förhåller sig som harmonien i den menakliga musiken till
aammanstämmelsen af aolbanornaa rythmer. Liksom det äkta
kunskapa-begäreta lifvande anda är den rena kärleken till viahet (qptloaoqpia),
nemligen till Gud8 vishet, så förklarar sig ock den äkta filosofien i ain
fulländning till religion, till ett oupplösligt band (religans) mellan
jorden och den öfverjordiska sanning, hvilken tillika, i följd af den eviga
enhet, som varder synbar i sin genom verldena pulsar lågande akaparkärlek,
är meddelandet af det högata goda, eller Guda åsyn ansigte mot anaigte.»
— Samma årgång, N:o 12, sid. 180. «Det borde anaes för en rigtig
sinnessjukdom (och af många kallas det aå), att menniskotanken begagnar ain
oändliga kraft till att sträfva utom, ej blott kretsen af den allmänna
em-piriaka åskådningen, utan ock de högre rymder, der denna åskådning
förädlat 8ig till sedlig vilja, till religion och poesi, — om ej skälet till detta
aträfvande vore tanken8 egen inneburna drift (hvilken vid en vias epok af
kultur framträder med omotståndlig våldsmakt), att i distinkta begrepp
utbilda det ömsom mer, ömsom mindre tydligt anade aammanhanget af sina
föreatällningar, och i en 8jelfgifven förnnftainaigt tillegna sig
bety-delaen af alla ämnen för menaklig föreställning, ända intill gränsen af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
