Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsende, en gndomlig allmöjlighetP Kan Gud, aSsom person, existera, utan
att i en aådan möjlighet af allt äga aubatratet för sitt existerande? Kan
han, d& han såsom Gnd endast beror af sin egen existens, på annat via
äga personlig individualitet eller egoitet, än att han i sitt. eget
grundväsende har, genom urhandlingen af sin reflexion, ponerat ett objektift i
motsats till 8itt subjekt; en natur i motsats till sin intelligens? Kunde,
— då endast en ursprungsgrnnd för allt existerande är tänkbar —
menni-skan, tingen, verlden äga någon tillvarelse, om ej denna tillvarelses realitet
vore grnndad i samma rot, 8om är roten till Guds egen personlighet? Men
just detta är den stora, den absoluta skillnaden mellan Guds modtu
exi-ttendi och verldstingens, att han har grunden till sin existens inom sitt
eget väsende, då de senare deremot blott existera genom honom och i följd
af den till allverklighet sig oupphörligt aktualiserande allmöjlighet, som är
organet för hans manifestation af sin vishet och sin försyn.»
«Ni klagar öfver att vi «förandiga» naturen. I fall ni dermed
förstår, att vi se i naturen öfverallt anda och lif, så bekänna vi upprigtigt,
att detta hos oss är en fixerad egenskap. Ni säger, att vi «draga
materien upp i Gnd». Om med detta prydliga nttryck, som står för er
räkning, menas att i vårt system materien är idéernas korporiserings-procesS,
eller det medel, hvarigenom idéerna blifva individuellt objektiva, 8å ha vi
dervid ingenting att erinra, utom deas orimlighet. Idéerna, enligt ordets,
platoniska betydelse, äro tingens urbilder i dej gudomliga förståndet. Den
akt åter, genom hvilken dessa urbilder antaga kropp, tillhör icke
omedelbart Guds person; den tillhör det nödvändiga ntvecklingssättet af den
allverklighet, som är kon8eqvensenaf Guds personlighet. Detta
utvecklings-sätt, i all sin synlighet och omfattning, är hvad man i allmänhet betecknar
med ordet natnr.»
«Hvad er beträffar, så kan ni visserligen hvarken beskyllas för att
«materialisera Gud» eller för att «förguda materien»; ty enligt er tanka
ayne8 lika litet något slags begripligt sammanhang mellan Gnd och
verlden kunna upptäckaa, som någon begriplig möjlighet för den senares icke
blott skenbart verkliga tillvaro, och den förres icke blott poetiskt diktade
personliga individnalitet. Om det är att «upphöja» Gud, att neka
förnuftet, i hvilket han likväl tändt en flamma af sin egen klarhet, all
förmåga till någon förnuftig insigt om sin skapare och dess verk: så måste
vi tillstå, för att (med större skäl) nyttja edra ord om materiens af er
sjelfva imaginerade förgndning, att «Gnd genom denna upphöjning
åtminstone icke blir högre för begreppet.»
Följden af denna skriftvexling blef densamma som
> förr en gång: att Atterbom icke såg sig i stånd att
reda sig ut ur denna labyrinth, hvari han intrasslat sig,
utan måste uppgifva alltsammans, hvilket måste hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
