Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att min Sancho något irrat sig.
Jag val vet att han med verskonst fuskat,
Att han gjort mig sjelfva Foibos lik,
Och som hyrkusk mig till Findos knakat,
Men han tål dock ger na min kritik.
Nog ni märkt hur hela jorden gungat
Utaf våra bjessars hammarslag,
Hnru Phosphor glödat och framljungat
För att rodomantiskt stifta lag;
Huru vi det Babylonska tornet
Rest på nytt utur sitt gamla grus,
Blåat allarm med sjelfva Blocksbergshornet
Och gett franska vitterheten snus.
Dessa vidt befrejdade sonater,
Hvarje grekisk-svensk alexandrin,
Dessa canzonetter och cantater,
Som ha väckt de oinvigdas grin,
«Sångens sjuklang», «liljorna som hviska»,
«Pulsen, sjudande i bröst och sträng»,
«Klangens manna, som skall oss förfriska»,
Detta allt begrips ej af en dräng.
Än vi sjunga med de katholiker
«Om Guds Moders himmelska behag»,
Än vår «sjelfhet, himlaburen», fiker
Upp till «stjernesångens vexelsl^g»;
Än om «liten Elisif» vi qväda,
Denna sköna, «rena ungermö»,
Som dock «gjuter droppar ur den späda
Och poetiskt kyska barmens snö.»
Fast man här och der har hört en fl ist ring
Att blott drägg har fyllt vår verskanal,
Och att sjelfva Babylons förbistring
Farit i vår lärdoms-arsenal;
Kan jag likväl högt för er bedyra,
Att vi alla «druckit lejonmärg»,
Ropat tappert, i pierisk yra,
Hnru «blod är lifvets purpurfärg.»
Ja, så läuge någon gås på jorden
Ännu någon penna öfrig har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
