Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregående, att Geijer och Afzelius redan förut börjat
utgifva en samling af dessa tidiga alster af vår
folkpoesi, eller, såsom den kanske bättre bör betecknas, af
vår medeltids riddarpoesi, hvilken först i andra hand
blef en folkets tillhörighet. Första tanken på en sådan
samling hade utgått från Afzelius, och det var först
efter någon besinning som Geijer lånade sitt biträde åt
detta företag, emedan han hyste någon betänklighet
mot tidsenligheten deraf. Svenska vitterheten, trodde
han, hade redan slagit in på en alltför modern bana,
för att kunna med sig assimilera dessa åldriga, enkla,
ja enfaldiga naturtoner. Företagets framgång vederläde
hans tvifvel, till icke mindre glädje för honom sjelf än
för hans mera sanguiniska medarbetare. Svenska
natio-nalandan var i sjelfva verket redan mogen för ett nytt
tidehvarf af poesi, en poesi, som sökte rotfäste i den
fosterländska forntiden, såsom en fastare grund än den
hittills lånat i en främmande nationalitet. Snart voro
dessa gamla visor spridda till de bildade klasserna i
alla landsändar, och ifvern att samla ännu andra
qvar-lefvande återstoder af vår forntida diktning blef allmän.
Atterbom intresserade sig lifligt för denna nya rörelse
i vårt litterära lif. Han var sjelf i besittning af en
samling hithörande fornlemningar, hvilka han beslöt att
utgifva såsom början af ett supplement till Geijers och
Afzelii verk. Men äfven här visade sig hans
benägenhet för ytterligheter. Hans urval var icke så lyckligt
som hans föregångares. När de förres folkvisor innehålla
det högsta poetiska uttrycket af sin tids bildning,
sådana qväden, som ännu i början af reformationens
tidehvarf sjöngos först i borgstugorna och sedan af
allmogen i skog och mark, till största delen minnen af
medeltidens skiftesrika äfventyr och romantiska
föreställningssätt, inträffade med Atterboms samling, att man
der äfven påträffade slagdängor af underordnadt värde,
synbarligen diktade af äfven för sin tid obildade indi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
