Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ar planetens allmänna grnndegenskap af metallitet, som ntbildas till
förnuftets tonsystem genom menniskans ljndorganer. Planeten, genom
förhållandet till sitt lju8-centrnm (solen) ursprungligt och oupphörligt i hvarje
punkt polariserad (försatt i dubbeltillstånd af receptivitet och reaktion), känner
i hvaije punkt materiens osynliga nervrörelse och starkast i metallerna, som äro
hans fastaste och spänstigaste reagentier. Detta förnimmande af den
absoluta rörelsens lagar (icke af den relativas, som sätter massor i förhållande
till hvarandra) är ett förnimmande af de spänstiga dallringsfigurer, i hvilka
de metalliska urpolariteterna blifva sinnesobjekter genom luften och vattnet;
det är den inciterande magnetiska process, som ljuder i verldskroppen och
hör i djuret; det är ock samma medium, hvarigenom djuret och
menni-skan nttrycka sin sjelfhet i läten och i tal. Men då planetens förnuft (!?)
genom de djuriska ljudorganerna betecknar de successiva lagarne för sin
utveckling, eller dess uppstigande gradationer, så är deremot i menniskan,
den högsta organiska föreningen af ljus och metall, af sol och planet, det
sideriska förnuftet förvandladt till ett kosmiskt, och språket är den
pla-netariska samklangen af individuella tankar, af ett medvetande,
som till sitt väsende är oafhängigt från planeten, gudomligt och fritt.
Menniskan är blomman af jordens metallstam, och hennes språk
det magnetiska fluidum, som derifrån utströmmar hennes vilja öfver
verl-den. Om allt språk således är i grunden musik (naturens öra är af
metall, och hvad verldsanden hviskar deruti är musik), behöfva
vi då länge söka efter den art af förvandtskap, som gör det till materiell
substans för skaldens fantasier?»»
«Nej, visserligen icke; och derföre ^iar också en skald i landsorten
gjort det till materiell substans för följande lilla fantasi, införd i ett af
våra provinsblad, jag minns ej hvilket:
Metall iteten.
Naturens öra, det är af metall,
Kling klingeli klang!
Och språket är endast ett återskall
Af andan! Pling plingeli plang.
Filosofens hufvud det är af metall,
Kling klingeli klang!
En ljudande skälla, ett återskall
Från Tyskland, pling plingeli plang.»
Vi erinra oss att Atterbom i Kalendern för år
1816 lät införa en cykel af svenska folkvisor, under titel
«Nordmannaharpan», med ett företal, hållet i den mest
poetiska stil och uppfyldt af romantiska, vackra, men
äfventyrliga drömmar. Vi ihågkomma äfven från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
