Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Då jag i min tradition först läste denna vera, frnktade jag verkligen
att herr Atterbom knnnat utbyta detta lilla kostliga ty i sista raden emot
någon annan enstafvighet, eller förvandla «midnattsstnnden» i «middaga*
stunden», men huru glad blef jag icke, då jag fann, att han icke allenast
bibehållit denna rad oförändrad, men äfven i den föregående ökat dess
effekt! Hvad är det, som vid detta kinkiga tillfälle knnnat vara hans
skyddsengel? Jag slår npp sidan XX i Poetiska Kalendern och lä8er: «Så
berömligt detta samlande*) är, emedan derigenom visserligen, efter lång
tid och mångaa förenade anaträngning, ett fnllatändigt urval af de
äktaste läsarterna blir möjligt, så litet bör man draga i betänkande
att förklara det poetiska ainnet för högsta instanaen i dylika
nnderaökningar, 6ch att nordens forna poesi, ej mindre än dess forna
musik, har en egen 8kala, aom af detta sinne lättare kännes än
demonstreras. Jag har sökt att återställa denna skala öfverallt der jag fann att
dess renhet, genom korruption eller okunnighet, gått förlorad. Klart
är att ingen, aom ej kan göra forntidens och folkaångernas ajäl
alldeles till sin egen, må våga på detta sättet behandla dem.»»
«Hvad annat således än detta hans poetiska sinne, denna hans fina
känsla af det urgamla themats egna skala, denna hans stora gåfva att
göra den gamla författarena ajäl alldelea till ain egen, är det väl,
som här låter honom så naift förändra aig öfver — att näktergalen
sjunger om natten — och som så oförnekligt beviaar hans kallelae till det
stora reformationsverk han börjat?»
«Och han 8kulle ännu knnna tveka «hvem den förate är, aom vi
andra beledaaga i hyllande segertåg, den konnngaliga befriare nndan trollens
och dvergarnea (de bildade poeternas) hexerier, som Edda, nppatigande från
drottningsbidden, sluter i sina hänryckta armar?» Omöjligt! trot8 all den
mode8ti, som vi veta vara honom aå egen!»
«Hvilken annan kan det väl vara än en fnnte och en fnrste i makt,
som sid. XXVII så allvarsamt och högtidligt förklarar sitt ädelmodiga
beslut att låta oss behålla våra fäders tro och att hvarken infora asaläran
eller katholicismen i Sverge (ehnrn, enligt spådomen sidan LXIII,
«korsfanan ändå en dag akall svaja ofvanpå våra borgar och alla hjertan klappa
för Jnngfrn Maria»)? Hvilken annan kan det vara än en fnr8te i sång,
än den blanka jernförtjnsningens blixtrande Ijnsninga
sublima-aångare som — hör det, o verld! — förkunnar dig de stora aanningaraa
«att poeaiena hufvudsakliga skönhet ej bör sökas i granna
liknelser och prnnkande ordlag», att de «präktigaate tankar äro
de, aom framställa sig under den minat med ko8tbarheter öfv
er-lastade bealöjning, och att de präktiga orden blott då äro för-
*) Nemligen af gamla visor. Så kan då Jonrnalen en gång hoppaa
blifva berömd af herr Atterbom! Jouroalena not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
