Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åf dessa anklagelser var den första den
betänkligaste, emedan den hade mesta skenet för sig och
äfven slog mest rot i allmänna opinionen. När så är, och
då den i sjelfva verket medför de öfriga såsom
korol-larier, så fästa vi oss företrädesvis eller uteslutande dervid.
«Katholicismen», säger författaren i den nyss
citerade Journal-artikeln, «upphöjes såsom majestätisk,
och såsom den fullkomligaste form för kristendomens
uppenbarelse. Den kallas andaktskultus till skillnad
från protestantismen, som blott är begreppskultus. Som
förnufisbegrepp äro barn af en förskämd tidsålder, böra
de ej i religionen ingå, och som katholikerna just
tro att förstånd och förnuft böra vara frånvarande i
religionssaker, d. ä. sätta religionen allenast i den
religiösa känslan, i tron, ännu ej söndrad från
förnuftet och af det sanktionerad, — och då denna åsigt
i den nya skolans tanke är den rätta, så följer redan
häraf katholicismens företräde framför protestantismen»
(här följa vederbörande citater).
Åtskilliga af katholicismens åsigter sägas grunda
sig på oförgängliga sanningar, t. ex. den af heliga
Jungfrun eller Maria. «När denna urbild (af förnuftets och
försynens verldsordning, som af Gud instrålas i
varelsernas föreställningskraft) vid Kristi födelse antog
historisk individualitet, framträdde ock i Försonarens
moder den historiska gestalten af naturens
försonade själ, skönhetens eviga oskuld (virgo mater, ex
spiritu concipiem), och i glorian af qvinnlighetens högsta
förklaring, den moderliga ömheten, vördades hon af
Sonens församling såsom en mild förmedlarinna
emellan hans oupphinneliga helighet och det bräckliga
jordlifvets förvillelser» (Poetisk Kalender 1816, föret,
s. 30). Och åter på ett annat ställe: «Måleriet har ej
skildrat något högre än Guds Moder, den eviga
himla-jungfrun, som med sitt barn, ur hvars oskuldsögon
blickar en öfvernaturlig glans, uttrycker hela kristendomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
