Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehåll. Grekerna kände att under stjernorna
ingenting heligare finnes än en moders kärlek; men
kristendomen satte den äfven ofvan stjernorna; — i en lära,
der hvar och en måste varda barn för att inkomma i
fadrens rike, är den moderliga kärleken det enda
förmedlande bandet mellan himlen och jorden, och har
rättast det närmaste sätet intill Guds thron» (Phosphoros
1813, sid. 375). Men hon är tillika symbolen af
gudomens qvinnliga princip, materien, af den eviga Matrix
Terum, som med en ursprunglig metafor kallas natur
(Natura, Physis), och hvars etymologiska betydelse år
moderlighet, och hvars allmänna karakter är en
gränslös motsvarighet af längtan, bildbarhet och modersfröjd
(Företalet till Poetisk Kalender 1816, sid 29). Hon
svarar ej allenast mot Egyptiernas Isis och den Efesiska
Diana, utan äfven emot Frigga eller Disa (Phosphoros
1811, sid. 9), och Freja i*vår gamla gudalära, hvilken
föreställdes såsom öfverlemnad åt demoniska inflytelser
och lustar samt oupphörligen sökande sin gemål, d. v. s.
såsom en brännande och otillfredsställd trånad (Poetisk
Kalender 1816, Företalet). — Men dessa och många
andra loford, som den heliga Jungfrun erhåller på prosa,
kunna likväl ej jemföras med dem, som egnas henne i
de nymodiga poemerna. Hon kallas der ömsom Dufva,
ömsom Planta; i henne «utstämplades den stora
syndaskatt, som ej fick tryta, men för hvars fulla gärd allt
folk sig rädde; den dygdedoft, som ångade från henne,
tvingade att Guds kärlek anförtrodde neder i hennes
sköte sin starka låga att uppenbara der sitt allts
förmåga.» Men se här sjelfva verserna (Phosphoros 1810,
sid. 88):
Du är den dnfva, hvilken himlen sände
Från evighet, är den trolofda bruden,
Som, på det Adams fall till sällhet lände,
At ordet gaf ditt kött, du Mor af Guden;
Är Herrans arm, som mäktig från oss vände
Den stränga knif, som Abraham blef buden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
