Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skande kyrkan söka ntrota denna förstorande kyrka i kyrkan, likaom staten
motverkar hvarje stat i staten»» (Svensk Litteratur-Tidning 1815, N:o 8).
Författaren bifogar här följande not, som väl synes
rättast bort hafva haft sin plats i texten:
«Denna konstruktion af kyrka är alldeles origtig. Förhållandet är och kan
ej vara detsamma emellan kyrkan och de kätterskt sinnade, som emellan staten
och dem, som nppresa sig mot dess bestånd. «Kätteriet», sade Luther sjelf,
«är ett andeligt ting, som man med intet svärd kan sönderhugga, med
ingen eld förbränna, med intet vatten fördränka.» (Men Lnther var
protestant och tolerant.) Deremot kan statens bestånd ej hotas genom annÄ än
(yttre) verkligheter, och den kan således deremot använda yttre
tvångsmedel; och den måste det; ty dess bestånd är vilkoret för nppnåendet af
dess ändamål. Men detta ändamål kan fordra att den konstituerade
kyrkan npphäfves, och att kätteriet intager dess plats, såsom det skedde hos
oss i Gustaf I:s tid; huru knnna då kyrka och stat vara korrelata? Detta
påstående gör henne ej blott till en stat i staten, men staten sjelf
subor-dinerad under henne; ty det förutsätter att kyrkan ej kan fela, hvilket,
såsom bekant är, är påfveväldets och hierarkiens hörnsten.»
«På flera ställen tadlas toleransen såsom källaft till många den nyare
tidens olyckor; och ganska nyligen har man sett samma tanka yttras af en
bland våra kunskapsfullare prester» *).
«I en i Stockholms-Posten (1816, N:o 192) införd artikel, kallad «Hvad
kan vara orsaken till närvarande tids (eller kanhända ändå mera den nyss
förflutnas) misshag och ovilja för uppenbarad religion och för prester?» —
der toleransen äfven klandras, befarar, märk: befarar författaren, att en
religionsförändring, anbefalld af någon regering, icke skulle i våra dagar
medföra så stor skakning som fordom, och samma farhåga yttras äfven i
andra skrifter. — Hvilken intolerans innebär ej denna farhåga! Och huru
litet värdig en svensk, som med stolthet borde erinra sig, att, då
kristendomen här höll på att införas och båda religionerna stridde för sitt
bestånd, riksdagsbeslutet blef — «att hvar och en skulle få följa sin
öfver-tygel8e», och, i senare tider, att Gustaf I införde Lutherska trosbekännelsen
utan några skakningar och genom samma öfvertygelses makt, ntan att
det derföre kan antagas att våra förfäder voro irreligiosa indifferentistcr.»
«I stället för att med tillfredsställelse erkänna omöjligheten af
religionskrig i våra dagar, lemnar man dem i sina målningar af den nya
kultur, som stundar för verlden, en utmärkt plats. «Då», heter det på ett
ställe märkligen, «skola äfven alla negativa (statistiska) krig försvinna,
och blott de positiva (religionskrig, frihetskrig) återstå, i hvilka principen
*) Prosten, grefve Schwerin, som stod i närmare förhållanden till den nya
skolan, delade mänga af dess åsigter och insände bidrag till dess kalendrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
