Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sväfvade i fara att förirra sig genom inflytelsen af de
falska och vådliga spekulationtendenser, som nya skolan
lärt af sina romantiska mästare i Tyskland.
«De exempel vi anfört», säger författaren, «torde vara mer än
tillräckliga att bevisa, det inom vår litteratur samma regressi va symptomer
röjas, som utmärka en viss skola i Tyskland; och den uppmärksamma
läsaren har dagligen tillfälle att öka dem med nya. Vi våga förutsätta att
många af våra läsare med förundran sett den tafla vi deraf framställt. Det
har med skäl bort förefalla besynnerligt, att katholicism, hierarki och
intolerans kunnat finna så nitiska gynnare i ett protestantiskt land; det har
bort förefalla otroligt, att vidskepelse, vantro och svärmerier till denna grad
äga beskyddare i Sverge, endast tjugu år efter Kellgrens död; men det
måste förefalla hvarje vän af religion och upplysning hädiskt att se
reformationen afmålas såsom ett hinder för utvecklingen af religion, vetenskap
och konst, att höra med ett slags skadeglädje dess undergång profeteras,
och slutligen det yttrande fållas, att det uppväxande slägtet icke finner
någonting af sina upplysta föder qvarlemnadt att protestera för, — och detta
allt af protestantiska, af svenska författare, nästan på samma tid som
ka-tholikerna Villers och Dupont de Nemours upphöja reformationens
välgörande följder och erkänna allt hvarför menskligheten har den att tacka.»
«Det är då ingenting att protestera för. att religionen numera vinner
sina segrar genom öfvertygelsens kraft och ej genom eld och svärd? att
hundratusentals offer ej mera falla för fanatismen? att hela floder ej mera
förgiftas af deraa lik? att man ej offentligen handlar med deras fett eller
spisar dera3 hjertan? att den ena maken, den ena vännen ej öfverlemnar
den andra åt bödeln, i tanka att dermed förtjena himmelriket? att inga
parisiska bröllop, inga autodaféer, inga dragonader mera anställas? att
ingen på sin sjuksäng tvingas att emottaga en främmande religions
hug-svalelser, med vilkor att annars, i fall han tillfrisknar, för sin återstående
lifstid smidas i bojor, och i fall han dör, att förlora sin egendom till
staten och att begrafvas på galgbacken? att ijiga oskyldiga barn förklaras
arf-lösa och utstötas ur samhjillet derföre att deras föräldrar, sedan man
mördat eller förjagat presterna af deras religion, heldre än att öfvergå till en
främmande, låtit helgden af sin förening endast bero vid den ed de svurit
hvarandra (författningar, vidtagna af franska regeringen mot hugenotterna efter
Nan-tiska ediktets upphäfvande)? att icke åtminstone någon Calas rådbråkas, någon
De la Barre halshugges, eller någon Sirven endast genom flykten räddar sig
undan fanatismens lyftade bila? att — men jag ryser för denna redan nog
ohyggliga tafla. Den som har lust att se den i all sin ryslighet, öppne
haninqvisi-tionens och religionskrigens annaler! Vi tillstyrka dem, som så nitiskt predika
mot toleransen, som med så mycken ängslan befara, att religionsförändringar
ej mera kunna åstadkomma sådana akakningar som fordom; som försvara hie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
