Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en gardist, som på en utfart till Drottningholm
af-narrade honom hela hans kassa, såsom motstycke anför
följande ställe ur Atterboms företal, tilläggande att han
afhåller sig från alla anmärkningar deröfver*).
«Hvad är det timliga annat än det evigaa genomskinliga förl&t? Hvad
äro kropparna annat än synliga andar? I formerna ntvecklar jorden aig
till ljusets brud. i färgerna nppsuger hon aalamanderförstens kyssar med
glödande förtjusning. Annu är elden detsamma. som den var för
Heraklei-tos, för Zoroaster, för Eddorna8 skalder; tiden förmär ej ändra någonting
i natnrena eviga förhållanden. Vilkoret för måleriets möjlighet hvilar i
aamma möjlighetsvilkor. som är naturlifvets i allmänhet: att i elden
uppenbarar sig det aktiva urelement, som ger det första uttrycket af själ åt
materiens lifskraft. Ej längre fängslad inom tyngdens tvång och den
kroppsliga begränsningen (utom hvilka likväl inga verldsväsenden kunde äga
sinnligt bestånd), möter hon nu våra blickar som en vaknande Charia, och en
glans af hennes leende gjuter aig, förmildrande och föramältande, kring
hvaije hårdhet, hvarje stelhet i linier och symmetri. Hvilken gemensam
drift för alla natnrting att lefva i ljuset! Huru kunde det yttra sig
huldare, det begär, som är hela natnrens grundegenskap, nemligen trånaden att
framföda det fullkomliga? Sjelfva det i djupet af materiens lynne
fortfarande kaotiska, regellösa, nattliga, som utgör det första bildsamhetaämnet
för alla daningar, är en längtan att alldele8 öfverväldigas af denna
för-klaring8drift. Men detta kan aldrig inträffa, emedan ljuset, då det icke
mera funne något att bryta sig emot, att genomtränga, att eröfra, i samma
ögonblick skulle upphöra att vara synbart. Hvad som meddelar sig åt
våra 8innen såsom mörker, är den återstående saknaden, som aldrig kan
uppfyllas, den trängtande, drömmande, ofta förfärande frånvaron af strålar
och glädje. Alla ting bära stämpel af en mer eller mindre lyckad befrielse
ur mörkreta 8vårmodiga rymd; alla deltaga i det lifliga vexelförhållande
mellan dunkelhet och skimmer, hvars olikt bestämbara yttringar, beroende
på de i sjelfva vexelförhållandet grnndade särskilda möjligheter af
öfver-vägande klarhet eller öfvervägande skymning, i sinneverlden framträda med
egenskap af färger, dessa halfkroppsliga, eldartade, etheriska
motsvarigheter, som vekt slöja sig omkring hvarje tänkbar andlig lynnesbeskaffenhet
och sväfva mellan ljus och skugga, vällust och fasa, leende och amärta, i
oupphörlig skiftning. Ty i andeverlden, der det omätbara, outtömliga,
evigt sjelfrörliga, sig sjelf och allt genomskådande, i alla rigtningar
verkande förnuftet företräder den astral iska ureldens ställe, vexelverka
äfven-väl, på en högre ståndpnnkt, i oändligt olik bestämbarhet den lockande
*) Allmänna Jonrnalen 1817, N:o 133. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
