Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
himlalågan och den bindande tyngdskraften; själsstämningar, tänkesätt,
ka-rakterer uppkomma ur denna brytning i enlighet med samma oafbrutet
fortsatta mångfald, som materiens område framvisar i färger och
färgblandningar, — dröjande vittnen på hennes skrud af den flammande älsklingens
yppighet. Ju mer karakteristiska de färger äro, som ett ting förmår
tillegna sig, ju mera är det planetariska i dess form underordnadt den
so-lariska nrprincipen, ju tydligare uppenbarar dess kroppslighet ett andligt
inre; ju kraftigare, ur detta inre, ett högre begrepp genomskimrar och
sammansmälter dem, ju friare andas, och ur ett desto fullkomligare
ljusväsende, naturens nrsprungliga förädlingsbegär. Inskränkningar i sinnlig
organisation, vid det plastiska i dess bildning, knnna föranleda skenbara
afvikelser från denna lag; genom beskaffenheten af sin plats i kedjan af de
fysiska orsakernas vexelverkning, kan den fysiska beståndsdelen af en
individualitet vara (efter utseende) så otillräckligt afmätt i förhållande till
varelsens inre mått af lifsfullkomlighet, att det tjusande färgspel, som vore
nödvändigt till den inre skönhetens återsken, skulle vida öfverstiga dess
medel att mottaga och framställa någon strålbild. Men i sådana fall är
också ersättningen, på ett eller annat vis, beredd tillika. Så har t. ex. i
näktergalen, som tvifvelsutan är ett långt fullkomligare väsende än
mången vida vackrare fågel, ljusprincipen ändock ej slösat på den yttre formen
sina skatter, utan tvärtom dragit sin egentligaste kraft tillbaka inom den
organiska metalliteten. och färgernas skala har förvandlat sig till en skala
af toner, hvilkas välljnd af ingen fårgtäfling kunna upphinnas och renare
än alla strålar bevisa den vingade sångarens ljusnatnr.»
För öfrigt är recensionen, som genomgår många
nummer af tidningen, mindre en kritik öfver den
särskilda produkten, som är i fråga, än en granskning af
Atterboms hela författarskap, qvick och uddig, men icke
egentligen hätsk. Han säger tvärtom deri, att om
Atter-bom från början uppträdt blygsamt och beskedligt som
andra unga författare, så hade han, oaktadt det myckna
nonsens, som flutit ur hans penna, visserligen icke
saknat ett vänligt erkännande för det verkligen vackra och
sanna han åstadkommit, hvaribland Journalens utgifvare
räknar Hyacinten och Brefven om Franzén i Phosphoros,
men förklarar uttryckligt att han ej kan fästa afseende
på hvad Atterbom «i sällsyntare ögonblick kan skrifva
godt och förståndigt . . . emedan han då skulle
sanktionera den skadliga grundsatsen i litteraturen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
