Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personliga förbindelser än af andra bevekelsegrunder.
Dessa män, som snart skulle utbreda den svenska
sångens ära öfver den civiliserade verlden, äga äfven den
vigtiga förtjensten att genom sin fasta och lugna
hållning hafva beredt en möjlighet för den nya skolan att
slutligen «flytta in i den gamla», och hafva åstadkommit
en försoning emellan rigtningar, som endast genom sin
ytterlighet voro oberättigade, och som endast genom
uppoffringen af denna ytterlighet kunde sammanjemkas.
Emellertid inträffade äfven nu, hvad som ofta
plägar vara fallet, att medlaren sjelf blef föremål för
fiendskap af begge de partier, som han ville förlika. Men det
stillestånd mellan begge de kämpande, hvarunder de
pläga förena sina vapen mot den gemensamma fienden,
ägde här icke rum. Dertill voro sinnena för uppbragta,
och man föredrog att slåss med begge armarne, både
till höger och venster, helst sedan Neutrerna för ett
ögonblick öfvergifvit sin neutralitet, för att också slå ett
slag. Detta skedde genom Tegnérs bekanta tal vid
jubelfesten 1817. Det tog. Från denna stund splittrades
hufvudkämparnes stridskrafter: de hade numera hvardera
emot sig två fiender i stället för en. Under det att
Tegnér af hela nationen för öfrigt höjdes till skyarne,
fick han skarpa snubbor både i Journalen och
Litteratur-Tidningen, nu för första gången ense i en enda punkt.
Jag återkommer dertill. Men redan förut hade
Journalen uttalat sin förtrytelse öfver neutraliteten,
representerad af Stockholms-Posten, i en artikel i slutet af år
1817, med titel: «Påminnelser och anmärkningar i
anledning af den i Stockholms-Posten N:o 267 fällda dom
öfver våra litterära antagonisiner: att de båda hafva
orätt». Jag befattar mig ej särskildt med dessa
påminnelser, då de ej innehålla något nytt, utan egentligen
utgöra omsägningar, ehuru i annat sammanhang, af hvad
Journalen redan förut påstått mot nya skolan och för
den gamla i de stridsskrifter, med hvilka vi redan gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
