Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste den eviga himlajnngfrun ännu äga en högre betydelse, hvilket ej kan
fattas af herr Wallmark, som ej är någotdera; men vi beklaga en varelse,
vi ömka oss öfver ett s§ förtorkadt, ntmergladt, blodlöst hjerta, aom icke
fylles af en högre känsla vid åskådandet af en skön bild af Guds moder
med Kristusbarnet, «ur hvars oskuldsblickar en öfvernatnrlig glans strålar».»
«Journalisten påstår på ena stället att vi äro schellingianer, på det
andra stället katholiker, på det tredje atheister, på det fjerde pantheister, på
det femte svedenborgare, på det sjette nyplatoniker, på det sjunde . . .
Men hvem hinner uppräkna allt? Mot hvilkendera af alla dessa
beskyllningar skola vi först försvara oss? Mot alla? Eller månne ej den ena
upphäfver den andra, ty man kan icke tro allt och intet. Så hafva vi
redan i recensionen öfver «Dalens söner», i förliden årgång af denna tidning,
visat att andan af katholicismen och det schellingska systemet , liksom af all
filosofi i allmänhet, är hvarannan rakt emotsatt, och ännu — för att tala i
herr Wallmarks sjelfförnöjda språk — «har intet försök blifvit gjordt för
att motsäga, än mindre vederlägga det».»
«III. Försvar af Medeltiden, munkväsendet och hierarkien.
Att vi då och då talat till Medeltidens beröm, är en ganska grundad
förebråelse; — ett oerhördt brott, som vi dela med Johannes von Müller*), den
moderna tidens största häfdatecknare, hvilken, ehuru i sina sista år
embeta-man vid ett katholskt hof, dock lefde och dog som en god protestant. Om
vi försvarat Medeltiden, så hafva vi dock icke försvarat de misstag och
förvillelser, som tillhöra denna, liksom hvarje annan tidsålder: om vi för
högt prisat den, så har det skett, emedan den hittills, af den skrifvande
hopen, blifvit alldeles misskänd och för djupt nedsatt. Hvart tidehvarf —
sådan är åtminstone författarens åsigt — har sina mörka och ljusare sidor:
att absolut fördömma en viss tid egnar endast dessa förståndsfanatiker,
hvilka ständigt föra toleransen på tungan. Att Medeltiden utmärktes af
ett friskt lif. individuel kraft och storhet, är en öfvertygelse. hvilken vi
aldrig skola fördölja, ehuru detta verksamma lif stundom öfvergick till
för-tviflande resignation, och denna kraft stundom verkade vilkorligt och
förstörande. Den åsigt åter, enligt hvilken Medeltiden endast är en lång kedja
af barbari, vidskepelse, prestbedrägeri ocli alla möjliga menniskoförnuftets
förvillelser, finner författaren, för sin del, vansinnig och en följd af den
okunnighet, hvari man lefver om det tidehvarf, hvilket man så ifrigt
för-dömmer. Månne icke Medeltiden är roten till den närvarande? Från hvem
härstamma Europas mest bildade nationer? Månne från greker eller
romare? — eller månne ej från de kraftigare stammar, som störtade dem och
gåfvo sakernas ordning en förändrad rigtning? Månne ej Medeltiden
innehåller grunden till våra statsförfattningar, våra lagar, vårt språk, våra seder,
med ett ord, till hela kärnan af vårt lif — och ändock vill man ej allenast
*) Se, utom andra ställen, de första kap. af dess Schweitzer-Gesch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
