Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— hvilken dock föröfrigt var ett betydligt ljnsare hnfvnd — lära vara de
enda hiatorien känner, hvilka aå långt 8träckt sitt förakt till allt, som ej
öfverensstämde med deras aätt att se, att de med eld och svärd ville
utrota det. Månne detta ej är vansinnighet, eller, lindrigaat sagd t, en
historisk fanatism? Men det är ganska naturligt, att de skola förakta historien,
hvilka der aldri£ hoppats eller önskat intaga en rad. — Än mer: den 8ig
aå kallande upplysningens period begynte i vitterheten med VAcadémie
française i i filosofien med Locke, i theologien med Diderot och Voltaire;
de sekel, som föregingo, höra således till vidskepelsens, eller (som
mussel-männerne *) nttrycka sig om de tidehvarf, hvilka förflutit före den
förmente profeten) till «oknnnigheten8 tillstånd» — och förtjena alltså icke
känna8. Vår svenska historia kommer följaktligen att begynna med
Fredrik I eller Lovisa Ulrika (ly då inkom den prisade encyklopedistiska
kulturen) och har nu redan upphört; flera nationer, t. ex. England och
Spanien, erhålla alldeles ingen, emedan de åtminstone i den goda smaken
saknat sitt siècle d’or. Frankrike blir äfven i detta fall den afnndsvärdaate
nationen, ty den erhåller den längsta historia, af ungefar— halftannai
sekel. Häraf ser man, att en betydlig del, nemligen öfverhnfvnd
tretnsen-niohundra fyratusendelar (ty sedan omkring fyratnsen år tillbaka har man
haft en historia) af historiens studium kan abbrevieras. Dessa slutsatser
följa vida mera otvunget och naturligt af vår antagonists egna grundsatser
än de konseqvenser han påbördat oss. — Ja, huru förvånad skulle ej herr
Wallmark blifva, om man, i stöd af dess egna principer, mathematiskt
bevisade honom, att han8 eget skriftatällarväsen vore en ren absurditet!»
I en senare artikel, rigtad mot Stockholms-Posten,
hade Wallmark i sin Journal berömt sig af. att han i
ett danskt blad erhållit tack för det att han med
«besked tagit till genmäle på förnuftets, sanningens och
den goda smakens vägnar.» Derom säger författaren i
Svensk Litteratur-Tidning 1818, sid. 43—48:
«Men hvad betyder detta annat än rigtigheten af det gamla ordspråket:
«En narr träffar alltid en större narr som beundrar honom.» Herr
Wallmark försäkrar sjelf, att han har ingen enda inhemsk auktoritet att åberopa
till försvar för sina smädelser. sina bittra utfall, sina personliga
förolämpningar; och att utomlands ges det blott en enda menniska, som föreställer
aig att herr Wallmark icke har orätt, och detta är verkligen en sanning.
’) I allmänhet finner man hos herr Wallmark spår till en viss
krypto-mnhamedismu8. Hans politiska grundsatser äro algieriska. Detta skall
framdeles bevisas, sedan han först bevisat oss, att vi äro papister och
atheister. Sv. Litt.-Tidn. not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
