Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniakor; men alla menniakoverk, som icke innehålla frö till ain egen
utveckling, blifva snart eller sent petrifikater. I fall författaren rigtigt fattat
proteatantismena idé, så kan den (märk: i afseende på 8in gestalt) jemföras
vid en god statskonstitution (t. ex. den svenska), som i evighet arbetar p&
ain fulländning, och endast approximando kan hinna detta mål, aåvida det
gadomliga aldrig fullkomligt kan nppenbara sig i ändlighetens skepnad.
Kyrkans visaste och frommaste äro — i fall vi få nyttja denna liknelse —
dess konstitutions-utskott.»
«Sådan är om detta ämne min öfvertygelse: jag vet icke om
författaren af den anförda tiraden delar aamma mening; i annat fall gillar jag, för
min enskilda del, ej densamma. I en tidning, der flera författare arbeta,
kunna icke alla tankar vara stöpta i samma form. — De öfriga citaterna
äro alltför obevisande, för att förtjena ett svar; genom herr Wallmarka
konseqvensmakeri erhålla de deremot all möjlig bindande kraft. —
För-öfrigt är det ganska sannt att vi hata toleransen, så länge nemligen
detta modeord betydt detsamma som indifferentiam för allt heligt, aom
fullkomlig apathi för mensklighetens högsta angelägenheter. Egentligen —
säger en berömd författare — tolererade man på dessa tider allt ntom den
egentliga religionen; — då herr Wallmark sjelf i sina inqviaitoriska
li-beller har försökt uppväcka ett religiöst förföljelaekrig mot sina «litterära
antagonister», hvilka aldrig utgifvit en enda theologisk afhandling, så viaar
han, på ett lysande sätt, sina liberala och toleranta grundsatser, äfvensom
att han sjelf, handlande efter espriten af en sådan tolerans, är en ruin från
den tid, «som nyss förflutit».»
«VII. Den sista symptomen, som beklagligen förmärkea i vår nyare
litteratur, tituleras sålunda: Fostrande huldhet och omvårdnad för
allt hvad vidskepelsen och folktron i äldre och nyare tider
framkläckt och för allt, hvad som kan tjena att underhålla och
befordra dem. Denna beskyllning, nemligen i den mening som den bör
fattas, är verkligen grundad, och vi skola ej förlora ett ord till vårt
försvar. Ett sådant tillmäle visar blott, att den, som kan göra ett dylikt,
sjelf saknar allt sinne för historien. All äldre häfdaforskning — ty alla
nationers häfder förlora sig i sagor — all kyrkohistoria, så vidt den rör
dem, som afvikit från den antagna religionen (och således förfallit «i
vidskepelse»), — alla fornminnen, hvilka beklagligen mestadels öfverallt, så
vida man ej vill undantaga Palestina, grunda sig på sagor, sägner och
svärmerier, — alla myther, hvilka i sig ofta innehålla försvunna och
obekanta nationers hela kultur och intellektuella bildning, allt borde, i fall
man satte herr Wallmark till chef för ett bibliothek eller ett
antiqviteta-arkiv, utrotas, nedrifvas och förbrännas; ty herr Wallmark och kalifen Omar *)
*) Det var, som bekant är, han, som gaf tillåtelse att bränna det
stora Ptolemeiska bibliotheket i Alexandria. Sv. Litt.-Tidn. not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
