Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarfveta och sin egen ajelfbeprisade tolerans, släpa oss på bålet eller låta
osa försmäkta i någon mörk fängelsehåla, «förnuftet, sanningen och den
goda smaken» till märklig förkofran. Hvarje oväldig månudömma,
hvilken-dera bland sådana smädelser är den smädligaste, bland sådana utfall det
bittraste, bland sådana förolämpningar den allvarsammaste. Det är sannt att
det gafs en tid, då vi funno det lnstigt att då och då skämta med herr
Wallmark, men herr Wallmark har ju derigenom verkligen för allmänheten
blifvit intressantare, och han borde ej, såsom menniskovän, missunna sina
medmenniskor denna oskyldiga förlustelse. Men vi erkänna, att vi nu
ledsnat vid personen: man blir antingen allvarsammare med åren, eller också
har herr Wallmark blifvit mera tråkig. Det är ju äfven honom icke
förbjudet att vara qvick; han kan ju sjelf väcka skämtet, i stället för att
ständigt vara dess föremål. Deremot gifves det intet ställe i våra skrifter,
som uttrycker någon önskan att stegla eller hänga herr Wallmark, och vårt
skämt är således af ett betydligt mera oskyldigt slag. Tvärtom anse vi
herr Wallmarks författande person såsom en ganska kostlig och dyrbar
existens: han står ensam i sitt sekel, såsom ett lefvande petrifikat, såsom ett
historiskt dokument af en förfluten tids dårskaper och förvillelser; han
uppfyller, liksom hvar och en Nicolai eller Merkel, naturligtvis med den
för-plattning, aom snillet ofta erfar vid polen, ain plats i litteraturhistorien, oeh
tjenar, genom ödets oundviklighet, såsom en motvigt mot tidehvarfvet8 högt
nppsträfvande flygt, såsom ett slags jordiskt blytung barlast vid våra
svindlande ethersnillens luftfärder. Endast ur denna synpunkt kan hans
tillvarelse icke allenast förklaras ntan äfven på visst sätt ursäktas.»
Härmed var den ifrågavarande polemiken likväl
ännu icke slut. Atterbom, skolans hufvudman, den
egentliga angriparen, hade också ett ord att tillägga. Han
sände detta ord från utlandet i ett tillämnadt företal till
1818 års Kalender, men det kom för sent att tjena till
detta ändamål, hvarföre det i stället särskildt
trycktes och bifogades Kalendern. Men året 1817 var icke
något lyckligt år för Atterboms författareära. Detta
företal, som har form af ett förtroligt bref till en diktad
person, en af hjeltarne i Palmblads romancykel, Callowai,
hvilket namn skämtvis gafs författaren sjelf af hans
vänner, är en besynnerlighet — dels genom sin fantastiska
form, dels genom en mängd af olika ämnen, som der
äro sammanfösta — hvilket icke hindrar att vissa delar
äga mycken förtjenst. Han tillkännager der sin afsigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
