Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att en gång för alla öfvergifva polemiken, men gör det
på ett sätt, som väcker tvifvel om föresatsens allvarlighet.
Jag skall icke länge uppehålla mig vid denna
litterära produkt, en förunderlig blandning af fåfänga och
ödmjukhet. På samma sida som författaren beklagar
sig öfver sin oförklarliga nedlåtenhet att i Svensk
Litteratur-Tidning träda i polemik med «en avisa», såsom
han kallar Journalen, och med vanligt* öfvermod
förhäf-ver sig öfver sina motståndare, erkänner han, att han
börjat sin polemik «under hetta och öfverilning», att han ej
kunnat beherrska sitt lynne, och att «äfven den
rättvisaste harm öfver oförtjenta och oförskämda tillvitelser
ej kan ursäkta bristen på den kraft, som är en mans
vigtigaste prydnad: herraväldet öfver sig sjelf». Äfven
för detta företal fick Atterbom i sin egen tidning
uppbära en allvarsam tillrättavisning; recensenten tar fasta
på alla Atterboms erkännanden, frånsäger honom
be-stämdt humor, men tillägger honom i stället affektation
och bizarreri, och förklarar slutligen, att uppsatsen,
ehuru innehållande behjertansvärda saker, dock, i sin
helhet betraktad, gjort på honom ett vidrigt intryck*).
Under det tidskifte, hvarmed vi nu sysselsätta oss,
var det inga litterära tilldragelser, som väckte större
sensation, än Tegnérs nyssnämnda jubelfest-tal. Den
stora massan af den läsande allmänheten var hänförd af
detta slags nya vältalighet med dess blixtrande idéer,
dess skimrande hugskott, dess färgrika bildprakt, dess
ofta sjelfsvåldiga, regelföraktande djerfhet; mången
hänfördes äfven lika mycket utaf frisinnigheten af de
tankar, som oförbehållsamt här uttalades. Men
belåtenheten var likväl icke alldeles allmän. Jag har redan
nämnt, att så väl den gamla regelrätta skolan som den
nya romantisk-fria funno åtskilliga anmärkningar kunna
göras såväl mot innehållet som språket. I afseende på
*) Svensk Litteratur-Tidning för 1818, N:o 1, sid. 324.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
