Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af alli torde förmoda, i synnerhet polemiskt. Det polemiserar mot det
för-flntna århundradet och mot det nya, mot vårt vittra sektmakeri och mot
dem som polemisera mot detsamma.»
«Genom denna polemik (som recensenten ej vill kalla ett stratagem)
har författaren naturligtvis blottställt sig för att anfallas af dem han
anfallit, och i det han sålunda liksom i förväg grumlat kritikens källa, gjort
äfven den fogligaste och rättvisaste hos läsaren misstänkt. Recensenten
döljer ej för sig sjelf den förlägenhet, hvari han derigenom befinner sig.
Å ena sidan tror han sig ingenting böra eller behöfva eftergifva af sin
pligt att upplysa de verkligen vigtiga misstag, som förekomma i detta tal,
så myeket mindre, som de annars, redan förut alltför ofta upprepade,
slutligen understödda af sådana auktoriteter, sknlle kunna, i den större
allmänhetens omdöme, npphöjaa till rangen af erkända sanningar. Författarens
egenskap af akademisk lärare, af utmärkt gunstling hos sånggudinnan, men
ännu mera, af prest inom den kyrka, som vid detta tillfälle firade sin
skönaste högtid, har ej heller bort underlåta att stegra allmänhetens
fordringar i anseende till hans skrift, och med detsamma kritikens. Och, då
författaren tillika, ifrån det fält, som dagens högtidlighet och hans personliga
förhållanden för honom utstakat, * och som det synes vara tillräckligt svårt,
äfven för en man af hans snille, att på den korta tiden af ett par timmar
värdigt £örsvara, kastat sig in på andra, som icke egentligen tillhört
honom; då han der nppträdt ej blott i den anspråksfulla rolen af opåkallad
skiljemän emellan stridande partier, af domare, eller rättare: fördömmare
af ett helt tidehvarfs odling, men äfven i den honom föga passande af
angripare och stridsman, så kan det billigtvis ej nekas kritiken att förena
sina fordringar med allmänhetens och att, utan betänklighet, undersöka
huru de alla blifvit uppfyllda. Å andra sidan inser recensenten tydligen,
att en sådan undersökning, den må vara så foglig och grundlig som helst,
i vissa läsares ögon alltid skall anses som föranledd af en sårad
personlighet, af enskild förtrytsamhet öfver förment oförrätt o. b. v.»......
«Det sknlle måhända synas sökt och småaktigt att anmärka mot ett
tal, att det ej har något ämne (ehuru vältalaren icke, såsom skalden, har
lof att 8väfva omkring, utan att fråga sig hvarifrån och hvarthän);
och. vi vilja alldeles icke blottställa oss för förebråelsen af sökta eller sm år
ak tig a anmärkningar emot en sådan författare; hvilket dessutom icke
behöfves. Men när han sjelf nppgifver ett ämne, så har recensenten ostridigt
rätt att tillse, huru det förhåller sig med hans uppgift. Efter en flyktig
skildring af Luthers karakter och af den tid, som närmast föregick
reformationen, angifver författaren såsom ämne för sitt tal besvarandet af frår
gan: «1 hvad förhållande står den närvarande tidens anda till
reformationen?» Läsaren väntar sig, i följd häraf, att se utvecklas de grundsatser,
som lågo till grund för reformationen och i kraft hvaraf dess
välgernin-gar, i oupphörlig fortsättning och tillväxt, blifvit utsträckta till de aflägs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
