Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kets hjertan än hennes egna snillefoster. Och dock hade
de förra icke haft några puffande tidskrifter eller
tidningar till faddrar, hvilka de senare aldrig kunnat umbära.
Hvad åter angår innehållet af detta berömda tal,
eå måste man medgifva att många af de anmärkningar,
som deremot nu gjordes, voro välgrundade. Dess
författare var ingen filosof, han tänkte städse genom
fantasien, han var en siare, ett slags profet, som såg allt i
ett stort sammanhang och derföre ofta tog nfiste om
detaljerna och deras inbördes förhållanden. Men han
hade det gemensamt med sådana divinatoriska naturer,
att der han såg rått, såg han med en klarhet, som fir
genomskinlig, skådade in i framtiden med en skärpa,
hvilken först denna framtid sjelf kan rätt uppskatta. Så
var han åtminstone på den tiden en afgjord hatare af
den 8. k. restaurationspolitiken, den heliga alliansen och
de öfriga heliga lögnerna, som han genomskådade, han
anade att regenterna spelte falskt spel med sina folk,
att religionens återställande på många ställen ej
innebar annat än jesuitismens återupprättande; man tyckte
att han öfverdref saken, man talade om den ädle
Alexander, den rättrådige Fredrik Wilhelm, andra att förtiga:
skulle så stora män svika sina löften? Åh gudbevars!
Huru rätt Tegnér såg, kunna vi nu lefvande intyga,
sedan restaurationens verk genom egen inneboende
uselhet redan är upp- och nedvändt.
Låtom oss nu först höra huru Journalen yttrar sig
om detta tal, skådadt i dess helhet. Sedan han föret i
ett pathetiskt språk beskrifvit det höga föremålet för
festen, fortsätter han:
«Det synes knappt möjligt, äfven för en laiak talare med den
minsta lyftning i tankegåfvan, den minsta liflighet i känslan, att icke vid detta
tillfälle vara i ordets sannaste och högsta bemärkelse religiös.»
«Så mycket mera förundrar det recensenten att finna den närvarande
talaren, i trots af sitt dnbbelt presterliga kall, så profan, och,
recensenten bekänner det med ledsnad, så kall. Hans tal är, hvad läsaren minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
