Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej haft med en akademisk lärd att göra, aom 8jelf fordrar stränghet i
method» *).
Efter ofvan anförda allmänna inledning öfvergår
Journalens författare till granskning af detaljerna. Jag
förbigår dem, då vi äfven måste taga kännedom om
huru Svensk Litteratur-Tidning behandlade samma sak.
Tonen i Wallmarks recension är snarare sorgsen än
harmfull, och han behandlar öfverallt sin auktor med
vederbörlig aktning: Svensk Litteratur-Tidning deremot,
som aldrig hyste några betänkligheter, är bitter och
försmädlig, samt söker till slut äfven, så vidt på den
kan bero, att förringa Tegnérs skaldeära. Låtom oss
höra sjelfva början (Svensk Litt-Tidn. 1818, N:o 10):
««Dagens högtidlighet var rik. Den lemnade valet mellan en mängd
af ämnen.» Talaren valde denna text: I hvad förhållande står den
närvarande tidens ande till reformationen? Han betraktar i
anledning deraf det siatförflutna århundradet, och finner att det var ett
«vidunderligt träd, med ihålig stam och maskstnngna frukter» (sid. 15); —
han betraktar den närvarande tiden, och finner att dess anda är «ett
tanklöst nyhetskrämeri, en omyndig efterstafningsanda» (sid. 20), «en nymodig
afgndadyrkan» (sid. 23); «ett utsväfvande svärmeri» (ders.).»
««Hvad viljen J? Skall jag komma med ris till eder, eller med
kärlek och saktmodigom anda?» — frågar Paulus (Cor. 4: 21). Och apostelen
kom med kärlek och saktmodighetens anda till den vilsefarande
församlingen: herr Tegnér åter, ehuru äfven Guds ords tjenare, rustar sig, icke med
andans svärd, utan i bokstaflig bemärkelse, med ferlan, för att
hjelte-modigt strida mot ett tidehvarf, som redan «hvilar i sin graf» (sid. 16);
for att, «efter en hednisk sed, som icke är förkastlig» (sid. 20), «aga
pojkar på den afaomnade hjeltens graf». — Mången skall kanhända finna
oskickligt, att en talare, en prest på en dag, som synes varit bestämd att af
alla protestantiska kristne i glad endrägt gemensamt begås, sprider
oenighetens frö; att han på en dag, då det för alla sanna kristne af hvad
tänkesätt som helst endast bör gifvas en andakt, ett minne, en gemensamt
delad känsla, söker lifva partiandans och sekthatets småsinniga schismer; med
ett ord: att han inviger fridens dag till stridens.»
«Talaren nrskuldar sig med exemplet af dagens segerhjelte, ty äfven
hans väg gick ju genom strid till frid? Men dét- gifves dock några
olikheter mellan doktor Martin Luther och den talare, som i dag söker likna
*) Allmänna Journalen 1818, N:o 124.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
