Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, &tminatone i polemik. Vill man, liksom han, strida mot ett helt
tidehvarf (herr Tegnér strider mot tvenne), s& måste man väpna sig med
andans glaf, icke med skolriset; man måste hafva andan och kärleken; man
måste hafva själen genomträngd af ett heligt allvar; det är icke nog att
knnna uppfinna prnnkande bilder, poetiska pointer, sinnrika antitheser, och
till och med, i fall det behöfs, knnna sätta dem i rim; man måste äga
stora, fruktbärande idéer, man måste hafva kraft att bära forskningens
fackla: man måste åtminstone tänka sannt och redigt. — Vill man, som
herr Tegnér, fatta tiden i håret, så bör man hafva en ädlare, en större
afsigt än att blott lufvas; vill man dämma tidens elf, så måste man gifva
sig midt i forsen, icke med klenmodig fruktan, segla «ut med tidens ström»
(sid. 86), hvar och en i sin lilla rännil; vill man framträda som en väldig
kämpe, så måste man först se sig före, hvarför och mot hvem man
strider.»
«Huruvida herr Tegnér gjort sig sjelf denna redovisning, skola vi nu
taga i betraktande. Om «vår tid liknar ett fältslag», så skola vi efterse,
om herr Tegnér är den «fältherre, som står på höjderna och med klara
blickar öfverskådar det hela» (sid. 10). — Sid. 11 inkommer författaren på
första hälften af sitt ämne, polemiken mot det adertonde århundradet. Den
tafla, talaren der uppdrager, är väl icke ny och originell, men tecknad
med lifliga förger. I denna målning finnes intet enda nytt drag, men det
redan sagda och bekanta är sagdt på ett träffande och genialiskt sätt. Denna
tafla, är tillika så sann, att recensenten, om icke på ett uttryck när,
alldeles ingenting deremot har att anmärka. Slutligen tillägges: «Dubbelt
betänkligt kan ett sådant omdöme synas i en tid som vår, då det hörer till
ordningen för dagen att behandla det adertonde århundradet, under hvara
spira vi alla lefvat, som man vanligen behandlar afsatta regenter, hvilkas
fel man uppräknar, hvilkas förtjenster man glömmer. Jag älskar icke
dagens hjeltar. som med tappert mod slå sig till riddare på den fallna
konungens döda lekamen». — Vi måste föra herr Tegnér till sinnes, hvad nyligen
i denna tidning redan blifvit anmärkt, att då dessa tankar, hvilka herr
Tegnér nu eftersäger, för sex eller sju år tillbaka, först yttrades i
Phos-phoros, satt det adertonde århundradet, hvars själamessa redan längesedan
blifvit läst i Tyskland, ännn, i vår nord, på thronen i den intellektuella
verlden, och herr Tegnér knnde, i fall han med uppmärksamhet följt vår
litteratur, påminna sig det skri, de förföljelser dessa och andra yttranden
då uppväckte. På den tiden hade det varit ärofullt för herr Tegnér, om
han eller någon af de stora männen, hvilkas tystnad äfven vi beklaga, velat
«hembära sanningen sin rätt». Det är sannt: numera, då det adertonde
århundradet är af satt, är det icke mycket ridderligt att brottas mot en
Blagen fiende. Men hvilken är det, 8om i senare åren, då farans stund redan
är förbi och den nya tidens tecken börjat uppgå, ifrigast och modigast
af-kunnat fördömmelsens domar öfver den begrafna tiden? Är det vi? Eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
