Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är det ioke en ooh annan af våra prester, och aenaat bland dem herr
Tegnér? Men det må icke begäraa af de andlige, att de skola deltaga i
kampen; de må vaka och bedja, och när striden är ntfåktad, må de
framkomma på det tomma slagfältet, icke för att afknnna förbannelsen öfver
en af de stiidande, eller ännu mindre öfver dem båda, utan för att
lof-sjnnga segerns gifvare och välsigna det evigt sanna och rätta.»
«Sedan talaren öfver den förflutna, i ånger och sann ruelse stilla
af-somnade tiden tolkat den hårda straffdomen, vänder han sitt anfall mot
det nya tidehvarfvet, och dess «tecken inom vårt fädernesland.» För att
bedömma ett tidehvarf, som knappt är börjadt, synes det oss mera
naturligt, att talaren främst hade bort vända sin blick mot det land, der dessa
tecken klarast framgått. Medgifvom, att den väg, herr Tegnér valt, är
mera beqväm. Om man i Tyskland redan hunnit till första aktens slut,
så är ännu knappt prologen i vårt fädernesland ändad. Och månne det ej
är alltför tidigt att vilja recensera ett skådespel, hvars exposition man
ännn knappt känner? Men i fall detta höga kämpasinne icke kunnat
undertryckas, månne ej herr Tegnér borde göra sig underrättad om det skick,
hvarpå vetenskap och konst stå i den moderna bildningen8 moderland?
Endast derigenom ställer man sig på höjderna, klart öfverskådande det hela.
Ännn säkrare hade det varit, om fältherren sjelf vågat sig i midten af
drabbningens tummel, om han sjelf stridt och verkat: ställd i en vrå på
slagfältet, inom förskansningen af några kathederbjelkar, aer man
obetydligt, ser man ofta endast en förpostaffär, hvilken man lätt kan inbilla sig
vara sjelfva hnfvudaktionen.»
Derefter börjas en detaljgranskning i form af noter
till talets delvis citerade text. Några af dessa
anmärkningar må här meddelas. Så t. ex. yttras med
anledning af talarens påstående att kristendomen «bör
betraktas såsom en ensak för känsla och tro»:
«Religionen ensak för känsla och tro!! Har då den himmelske
Fadren gifvit menniskan förnuftet, för det att hon skulle mörda det?
Eller är icke förnuftet äfven en himmelsk gåfva, meddelad stoftets
och evighetens son, för att han deruti skulle afspegla sin gudomlige
Skapare och hans under? Är religionen förnuftslös? Är det ej hädiskt att
tänka, att God helst skulle vilja låta dyrka sig af svaga, omyndiga själar?
Bet är sannt att Den evige är för stor, för obegriplig för att fullkomligt
fattas af menniskoförnnftet, — men gack ut under den ljusa stjernhimmeln,
och säg om icke alla inre och yttre sinnen fyllas af Herrans mästerverk;
aäg, om det, i djupet af menniskosjälen, gifves något enstaka, om
förnuft och tro der bo i särskilda kamrar, eller om icke snarare hela
menniskan är ett Guds tempel, som strålar af återglansen från Herrans herrlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
