Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Talaren hade yttrat, att i konsten fordrar man
med skäl det djupa och betydningsfulla, men till «prof
härpå vill man påtruga oss en poesi utan form och
bestämdhet, en sjuklig gestalt utan märg och senor,
med abstraktionens träsvärd vid sidan och bjellerkåpan
på de dimmiga skuldrorna, en vålnad, som spökar
omkring i månskenet och målar sina sammanflytande
bilder i molnen». Till svar derpå får han följande
oförbehållsamma kritik öfver sin egen diktkonst:
«Månne stora ord och fraaer akola beteckna poesiens märg och aenor;
poesien är deasntom intet anatomiskt preparat, i hvilket man atnderar ben
och knotor; — dereraot må medgifvas, att en del af den skalds äldre
skrifter, hvilken talaren här har i aigte, är alltför abstrakt; så vida herr
Tegnér, hvad månskensspökeriet och målningen i molnen beträffar, lofvar
anmoda sin Camena, att sjelf aflägga detta fel. Med samma upprigtighet,
aom herr Tegnér yttrar sig om de yngre litteratörerna, men med någon
mera billighet, akall recensenten äfven yttra 8ig om herr Tegnér
skaldekonst. Herr Tegnér är fintlig i uppfinningen af lysande och färgrika
bilder, sinnrik i antitheser, energisk i uttrycket. Derför lyckas han bäst, der
han kan använda naturmålningar och vissa dånande kraftuttryck. Deremot
har menniskosjälens innersta blifvit honom förborgadt: hans skaldeåder
rinner icke från hjertat utan från hjernan, som lyckligtvis ännu är en
för-rådskammare på allahanda poetisk grannlåt; hans kalla praktstycken hafva
derför ingenting som träffar hjertat, ehuru de stundom kunna förvåna
inbillningen och angenämt gunga fantasien genom sina luftiga rymder; hans
skaldekonst liknar ett af solen bestråladt isberg vid nordpolen, hvars
färgprakt man så länge beundrar, tills — man fryser. Men poesien är icke
ett blott bollspel med utmålade luftbilder, ingen jagt efter granna fraser,
intet skum af stora och forssande ord: menniskan längtar efter det rent
menskliga, och i detta fall kan den Tegnérska sångmön icke bjuda oss
någonting: hennes harpa har ingen återklang för sorgen, ingen sträng för
ömheten, vemodet, längtan, hoppet; med ett ord, för ingen af
mennisko-sinnets heligaste och djupaste känslor. Trösta er, lngna er, gjuta
salighetens vederqvickelse i edra hjertan, — detta kan hon icke; men hon kan
skaffa tillsammans för edra ögon det raraste som finnes i naturen och
under himmelen; hon kan beavärja gudar ifrån Olympen och Asgård; hon
kan bygga kolonnader af regnbågar^ Tegnérs poesi är ett skimrande slott,
som är gjordt, icke för att bebos, utan för att beses, i synnerhet på
af-8tånd och i förbigående: men om, öfverväldigade af stormen, J söken be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
