Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påbörjat. Så utkastade han detta sitt ofullgångna foster
bland allmänheten utan kritik, utan eftertanke. Första
delen utkom 1818.
Journalens recensent, utgående från sin ofta
åberopade grundsats att ingen har lof att kritisera, som ej
dokumenterat sig genom egna arbeten såsom skicklig
dertill, börjar med att på denna grund förneka
Hammarskölds rätt att uppträda såsom domare i vittra mål.
Han visar att alla hans föregående så väl poetiska som
kritiska arbeten äro underhaltiga. Dansken Molbech
hade kort förut utgifvit en «Öfversigt af de särskilda
epokerna i svenska national-litteraturens historia», deri
den gamla skolan illa till tygas. Denna skrift hade
Hammarsköld berömt. Journalen sammanställer nu båda i
en gemensam kritik, söker bevisa det obefogade i
danskens klander, och det ännu mera opassande i hans
svenska stallbroders beröm deraf. Jag kan ej med
utförlighet behandla denna del af Journalens kritik. Jag
vill endast anföra hvad den till slut, enligt min tanke
med rätta, yttrar om Hammarskölds framställning af
Da-lins betydelse inom vår vitterhet. «Han behandlas»,
säger recensenten, «alltför flygtigt och ytligt. Man vill ej
nämna, att herr Hammarsköld alltför litet uppskattat den
inre halten af hans poesier. Sådant förundrar icke mera
hos herr Hammarsköld, i synnerhet då fråga är om
någon utmärkt författare och tillika om en, som göres till
upphofsman af den fransyska smaken i Sverge.
Men man förundrar sig, och med skäl, att herr
Hammarsköld icke nämnt den omständighet, som ensam skulle
berättiga Dalin till ett utmärkt rum i vår begynnande
vitterhet, nemligen den rikedom af sköna versformer,
som hans sångmö införlifvade med vårt 8pråk, och hvari
ingen senare svensk poet, utom Bellman, ännu
öfver-träffat honom. Det är en ej så obetydlig förtjenst, att,
genom lyckade efterdömen, ha visat tacksamheten och
resurserna af det instrument, som man ända dittills trott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
