Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara monotont och otacksamt; att hafva varit den
författare, som egentligen stadgat språket, och stadgat det
till den grad, att man nu, nära hundra år efteråt, skulle
tro hans poemer författade i våra dagar.»
Om Hammarskölds stil yttrar recensenten:
«Hvad herr Hammarskölda stil beträffar, så är den i hög grad vårda*
lös, för att nyttja det lindrigaste uttrycket, efter det är sjelfva herr
Mol-becha — (i hvars bok således åtminstone finnes en sanning). Han
ned8törtar på papperet sina domar i ett oredigt svall af ord, som ofta motsäga
hvarandra. Några exempel skola anföras:
«Vi ha sett berömmet för dramen «Susanna» af Wallenberg (att den
är «det bästa skådespel, hvilket vi från adertonde seklet på vårt språk
hafva att uppvisa»). — I raderna näat förut kallas (likväl) ämnet «vidrigt
och motsträfvande» samt «ett misslyckadt val för dramatisk behandling».
Dertill kommer, heter det, «det fransyska kallt atroga maneret i sjelfva
denna behandling, som gör det (stycket) från början till slutet lika pinande
för själen som en piskning med nässlor är det för kroppen. Den
upplyftande grundidén, som försonar lidandet med en högre verldsordning .....
söker man äfven här förgäfves. — Men ser man öfver med dessa väsentliga
fordringar, 8å är o. s. v.» —
«Så yttrade sig för öfver tjugufem år sedan en annan stor kännare af
vår theater, att
Man dervid sällan har att klandra
Förutan pjesen och aktion. ■»
«Sidan näst förut, sedan herr Hammarsköld afgjort, att Stjernhjelm8
«Herknles», Wallenbergs «Min son på Galejan», Bellmans «Sånger»,
Hallmans «Dramer», Ehrensvärds «Reflexioner», vissa stycken af Creutz,
Kellgren och Franzén, samt från senare tid Atterboms och Geijers eviga qväden
— äro de enda som förtjena at t läsas, heter det: Deremot kan man gerna
förbigå hela det öfriga «plundret», ehuru (märk, läsare!) deribland (bland
plnndret, dåligheten) visserligen finnes mycket af hög förtjenst(!).»
«Men någon gång går denna stilens tanklöshet ända till att väcka
gapskratt. Så heter det t. ex. om Ghristopher Lejoncrona, att han «derigenom
att han dog ung, utan att på tjenstemannabanan hafva hunnit längre än
till sekreterare, förblifvit obekant, äfven till sitt dödsår», hvaraf följer, att
ingen, hvilken dör såsom sekreterare, blir bekant till sitt dödsår.»–-
«Se der, mina läsare, blott några få prof af herr Hammarskölda
skarpsinne i den obetydliga sak, 8om kallas stil och sammansättning, några
strålar från det lynxöga, hvarmed han betraktar och kritiserar svenska
vitterheten. Den, som granskar hans stil, skall omöjligen kunna förundra sig
öfver hans domar, och den, som läser hans domar, icke heller förundra sig
öfver hans stil. De äro begge verkningar af en och samma kraft, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
