Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevis». Hvem kunde stöta sig på sådana småsaker,
nästan bara smekord i Hammarskölds mun? Men nu
vaknar hans samvete opåmint, och erinrar honom om hans
oskickliga sätt att behandla en annan af våra utmärkta
litteratörer. «Deremot», säger han, «bekänner jag med
verklig ledsnad, att landshöfding von Bosensteins
artikel — jag vet verkligen icke huru det tillkommit —
erhållit en ton af råhet och en hånfullhet i uttrycket,
som, ehuru angifvelsen af hans skrifters föga värde
visserligen icke kan återtagas, är högst otillbörlig, helst
mot en man, hvilken bland alla sin samtids litteratörer
är den mest liberala, och för hvilken, såsom menniska
och medborgare betraktad, jag hyser icke allenast den
största högaktning och tillgifvenhet, utan äfven
personlig tacksamhet. Och det förundrar mig verkligen att
recensenten icke för denna obetänkta kritiska förseelse
låtit mig uppbära det tadel, jag så väl förtjent.» O sanda
simplicitas!
Sedan «Hederskransen» och andra delen af «Svenska
Vitterheten» sett dagsljuset, kände sig Journalen dubbelt
utmanad att åter taga till ordet. Då denna nya
granskning är mera ingripande än den föregående och
dessutom sysselsätter sig med ett senare tidehvarf, skall jag
något längre uppehålla mig dervid (Allmänna Journalen
1819, N:o 235 ff.).
Hammarskölds «Svenska vitterheten» var
ursprungligen, såsom äfven den kompletterande titeln
«historiskt-kritiska anteckningar» tillkännagifver, icke beräknad på
att anses för annat än en samling af materialier till en
blifvande historia. Författaren sjelf tillkännagifver äfven
detta, såsom vi nyss hörde. Emellertid synes detta
arbete, på mer än ett ställe, förråda ett större anspråk.
Det var kanske mot författarens afsigt, men
Hammarsköld gjorde sig i allmänhet föga reda för sina
egentliga afsigter, eller lät sig af ögonblickliga infall
förleda att afvika ifrån dem, såsom vi nyss sågo af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
