Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pel på språkfel i Leopolds dikter, hvilka han redan förut
i sina kritiska bref behandlat. — «Visserligen», tillägger
han, «hade dylika småsaker icke behöft anmärkas, om
det icke varit fråga om en författare, som så mycket
ordat om korrekthet och klarhet, och om man ej med
åberopande af hans exemplariska giltighet i dessa
afse-enden sökt att mota hvarje högre syftad poetisk flygt.
Likaså har man ju fört ett långt och bredt tal om det
allmänna och odelade bifall, som hela nationen
hemburit denna författare, och derföre har jag trott, såsom
ett bidrag till rigtig kunskap om rätta förhållandet
härmed, mig böra anföra den anekdoten, som tadlas.» —
Hammarsköld berättar nemligen att han kände en familj,
hvars yngre medlemmar för olydnad eller sjelfsvåld
straffades med ölsupa till mat och tragedien Oden till
lektyr. — «Om», heter det vidare, «den i en litterär
historia bör finna rum eller icke lemnas derhän. Det
är dock visst, att reglorna för en sådan icke med
billighet i)öra användas mot min bok, i hvilken jag aldrig
velat lemna en litterär historia, utan blott samlingar
dertill. Och att i dylika alla upplysande anekdoter böra
upptagas, det är af vigt för att lemna litterär-historikerna
anledning att, efter deras jemförande, utfinna det rätta
förhållandet.»
Recensenten i Svensk Litteratur-Tidning hade
an-tydt, att Hammarsköld behandlat bland andra Lindblom
med mindre aktning än han förtjent. Derpå svarar
Hammarsköld i afseende på Lindblom: «Jag måste
bekänna, att jag, efter ett flerfaldigt genomläsande och
begrundande af stället, icke varit i stånd att utfinna
hvari den öfverklagade bitterheten skulle bestå». Han
hade ju icke heller sagt något annat än att Lindblom
«icke varit lycklig der djupare idéer borde uppenbaras,
hvarpå anmärkningarne öfver Lehnbergs predikosätt,
med sin affekterade elegans, sin tomma fraseologi och
sin småaktiga flärdfullhet, lemna ett högst osmakligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
