Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aonliga bekantskap, om han annara äger lyckan af ett valP Men medgif,
herr Hammarsköld, att det är obarmhertigt mot osa andra, aom lefva på
långt afstånd från de värda individnaliteterna. att icke låta någon, om
ock-aå aldrig aå liten del, af deras 8tora intresse öfvergå i produkterna, och
ännn obarmhertigare att ställa oss till rätta för det vi dömt de förra efter
de senare! Hvarföre ej, aom Seaeman och den bekanta madame Manaon,
sjelfva följa med aina häften och, för en reeonnabel betalning deraf, låta sig
beundras af läsaren tête à têtef»
wi afseende på herr Hammarskölds kritiska omdömen öfver de i denna
del förekommande författare och deras skrifter, har recensenten trott sig
böra iakttaga en fullkomlig tyrtnad. Kellgren säger på något ställe: «i
litterära 8åväl som i politiska strider, är det ett axiom, att man ingenting
har att vinna med den, som ingenting har att förlora». Att herr
Hammarsköld befinner sig i detta fall i anseende till sina vittra domar, derom lärer
numera ingen kunna tvifla. Att han sjelf till och med inser det, bevisar
den exempellösa försakelse, hvarmed han, 8id. 253, uppräknar aina
auktor-liga idrotter. Man har tyckt, att hans nit för litteraturhistoriska
upplysningar gått för långt, då han nämnt författare, som ej velat nämna aig
sjelfva, och deribland till och med sådana, hvilkaa hemlighet han ajelf, i
egenskap af deras boktryckare, varit vid vite förbunden att anae som ett
heligt depositum. Men man klagar orättvist, då man aer honom, ntan
att vara ålagd af något straff, uppge sig sjelf som författare till de
kritiska brefven och som medarbetare i Polyfem. Till hvad grad
måate han ej älska lärdomshistoriens skandaler, när han ej ens kan förmå
sig att lemna tillkommande vittra antecknare i okunnighet om sådana
hemligheter! Men ockaå, till hvad grad måste han ej misstro deraa och 8ina
samtidas slutkonst, då han ett ögonblick kan tvifla’, att de, som läst en sida
i hans namngifna kritiker, ej skulle igenkänna honom i de kritiaka
brefven, i Polyfem, i Phosphoros, i Svensk Litteratur-Tidning, med
ett ord i hvarje utmärkt skef och grof kritik, huru namnlös den än må
vara, som utkommit under hans tid!»
«Herr Hammarskölds och konsorters taktik liknar fullkomligen
dema-gogernaa i Frankrike på 1790-talet. Ifriga försvarare af meningsfriheten,
så snart den tjente deras afsigter, slogo de ett förfärligt allarm i det
ögonblick, den vändes emot dem. Det är verkligen löjligt att, i anledning af
den recen8ion öfver första delen af hans arbete, som influtit i detta blad
förra årgången N:o 294 o. f., höra herr Hammarsköld, på så många språk
han nästan känner, skrika öfver angrepp och smädelser, öfver
nedsättande och akadande — han, hvars nästan hela författarbana, sedan
nio år tillbaka, kan anses utgöra en enda fort8att kedja af angrepp,
smädel-ser och nedsättningar — och att höra honom skrika deröfver just i samma
bok, der han, af fruktan att publiken skulle kunna glömma denna vackra
kedja (som han borde önaka), uppräknar alla länkarna deraf, både de be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
