Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanta och de obekanta. Men det är något mer än löjligt, det är ett fräckt
hånande af en npplyat allmänheta omdöme, att, inom ett och samma
qvartblad, på ena sidan beklaga sig öfver kritiken och på den näata
uppställa som en allmän grundsats för densamma: «det är
naturligt», att kritiken, «så snart den vill vara billig», «måste» rigta ain
«högsta stränghet» emot den, aom «röjer de största anspråk», enär
Allmänna Jonrnalen icke gjort annat än tillämpat denna aamma grnndsata
(hvartill den alltid bekännt sig) på herr Hammar8köld8 ifrågavarande
arbete (och således, enligt hans eget medgifvande, behandlat honom efter
billighetens föreskrift). Ty det är att säga pnbliken: en allmän grnndsata
är icke allmän: det naturliga är icke naturligt, det billiga är icke billigt.
— Men ehvad grad af slapphet i tankekraft och omdömesgåfva man än må
vara berättigad att förnt8ätta hos herr Hammarsköld och konaorter, till
höjden af sådana motaägelser inom så korta afatånd kan den ej antagaa
stiga, ntan att förnedras till en nästan omensklig dumhet. Nej, man måste
förntsätta att de äga medvetande deraf, och det är just detta medvetande,
som på deras motsägelser trycker stämpeln af den högsta fräckhet. Ty se
här det enda möjliga sättet att upplöaa dem:
«Då fråga är att försvara herr Hammarskölds egna skymfanden af
författare, som icke röjt andra anspråk, än att hafva gifvit oss arbeten af
utmärkt förtjenst, då får det naturliga ännu vara naturligt, det billiga ännu
billigt, det allmänt giltiga ännu gällande. Men användes det mot herr
Hammarsköld och till försvar äfven för dem han angripit, så bort med
både naturlighet, billighet och allmän giltighet. Då måste man glömma,
att herr Hammarsköld framträdt med en skrift af det största anspråk
(emedan det ej kan gifvas någon större än att uppträda som domare af de
yppersta); då måste man glömma, att den oblyga domaren sjelf icke
författat ett enda arbete af förtjenst, icke ens den som vinnes genom
en rigtig afskrifhing af namn, årtal och titlar; då är det som ett
ofullkomligt bemödande att endast göra vedergällningsrätten gällande emot honom,
måate anses som paakill, nidskrift och smädelse; då är det som man
måate brännmärka såsom anfall och angripelse blotta tillämpningen till
honom af den naturligaste af alla kritiska grundaatser: att den aom icke
uppfyllt det oeftergifliga Popeska vilkoret för rättigheten att klandra
fritt, nemligen som ej sjelf skrifvit väl, åtminstone bör klandra fritt
med anständighet i ton och uttryck. Hvad vilja de säga med allt
detta? Ingenting mindre än: «vi äro litteraturens n t valda folk: mot osa
gälla icke de lagar, hvarefter det öfriga skrifvande menniskoslägtet dömmes,
och dömmes af oss. Ett enda drägligt blad ho8 oas bör ej allenast gälla
mera än hela band af ypperliga hos alla andra, men äfven framletas ur våra
balar af dålighet, vägas emot dem och emot våra skyhöga berg af anspråk
och förolämpningar — och uppväga dem!»»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
