Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aom egnar visbetsälakare oeh uppfyller den bildade allmänhetens önskan.
Men a& länge den nya akolana anhängare, likt författaren till denna
Stridafråga, fortfara med en aoiatiak polemik — och utbasuna lofaånger öfver
medeltiden, katholiciamen, animala magnetismena obevista och obevialiga
underverk — öfver förträffligheten af Tiecka, Thorilde, Swedenborgs och
de la Motte Fonqné’a skrifter och yrka hiatoriena konstruerande efter idéer:
aå länge kunna opartiaka aanningsälakare icke med dem ingå någon var»
aktig förlikning, ej heller hyaa minsta förtroende för dessa idealmännera
uppfattning af den njare tidens högre tendens. Tvärtom nödgaa de
befara att Schellinga obegripna och obegripliga före8tällningssätt liksom
knntit en bindel för deraa förstånds ögon, hvilken icke blott hindrar dem
att se hvartåt det hela syftar, utan ock gör dem oupphörligen famlande
om den väg, aom leder till aanning, akönhet och moraliskt fullkomnande.»
På helt annat sätt mottogs denna skrift af nya
skolan. Dess anmälan deraf i Svensk
Litteratur-Tidning utgör tillika en meritförteckning för nya skolan
och är såsom Isådan en bland de vigtigaste aktstyckena
i den tidens litteraturhistoria, så mycket mera som den
sedermera ofta åberopades såsom bevis på denna skolaa
gränslösa anspråk, i det den vill tillegna sig och sitt
inflytande alla de framsteg, som, bevisligen af henne
fullkomligt oberoende, samtidigt med hennes egen nog
tvetydiga verksamhet gjordes till förkofran och förädling
af vår fosterländska litteratur i flera rigtningar (Svensk
Litteratur-Tidning 1819, N:o 28):
«Hvar och en, som oväldigt jemför tillståndet af vår fosterländska
kultur, sådan den befann sig år 1809 och nu befinner sig år 1819, kan icke
annat än medgifva, att en betydande brytning der föregått. Om, såsom en
representant af den förflutna perioden försäkrar, hvaije gnista
afPhospho-rism i konungariket Sverge nn är alldeles ntslocknad, så är det
visserligen såvida aannt, att polemiken numera icke föres på ett så öfverdådigt
och bittert sätt som i Polyfems lifstid fordom var fallet, ej heller att den
brandgnla boken, som redan genom sin blotta färg åstadkom så mycken
sveda i ögonen, nnmera utgifves; men många af de gnistor, hvilka genom
dessa skrifter utsåddes, hafva nu uppgått i en klar och lysande vårdeld.
Den sanna kristendomen, i hvars ställe fordom från predikstolarna
rheto-riskt läspadea en torr och utmärglad sedelära, har nu inom svenska kyrkan
funnit värdiga tolkar, blifvit erkänd för det för menniskan högsta
nödvändiga, och, såsom en omedelbar gudomlig nppenbarelae, lika höjd öfver en
exegetisk neologism, som öfver predikandet af en haltlöa moral, från hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
