Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda föga besannat den lexa, han gifver sig sjelf, då
han låter anden omtala, huru «skaldens anspråk
svindlar», och huru «han är blind, så med som utan bindlar».
Stockholms-Posten ser en bekräftelse deraf i den redan
i Journalens recension anförda strofen, hvari Atterbom
kallar sig för sitt folks strängaspel, och tillägger: «Man
måste tillstå att dessa rader klinga något furstligt; men
herr Atterbom må väl sjelf veta, hvad folk han har att
beherrska med sitt strängaspel, och då vore det kätterskt
att tvifla på hans bestämmelse».
«Slutligen låter herr Atterbom tilltala sig af
stjer-nor, vindar och palmer, hvilka enhälligt kommendera
honom «framåt!» Under den tillämnade flygten vore
tilläfventyrs väl, om herr Atterbom lade denna andens
varning på hjertat:
Olympiskt än dig dina vingar bära»
Se till, att vaxet icke smälta kan!»
Poemerna «Guitarrspelerskan på marknad», «Afsked
från Villa Borghese», «Gondolfärden», «1
Kärnthner-alperna» och «Till en syster» berömmas, ehuru icke alla
alldeles ovilkorligen. Likaså «Enslighet», «Utsigt» och
i synnerhet «Vandrarens aftonvisa».
Man ser häraf, att Stockholms-Postens klander,
ehuru mindre bittert än Journalens, ändock är nästan
lika afgörande. Atterboms anseende stod kanske aldrig
så lågt som just vid denna tidpunkt, då man efter hans
tvååriga bortovaro i främmande land, och med de
tillfällen till andlig utveckling, som derunder erbjudit sig,
väntat af honom mera än han i början tycktes kunna
uppfylla. Också var han nu föremål för en polemik,
som var argare än någonsin. Dertill bidrog i sin mån
hans verkliga eller påstådda delaktighet i de samtidigt
utkomna «Markalls Sömnlösa Nätter», hvilka i högsta
grad ytterligare retade sinnena. Då denna storm, om
icke den sista, dock var den våldsammaste, som fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
