Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försäkras, alt den gäller ej mindre än lif och död; och då all blind tro,
det vare sig i religion, politik eller filosofi, föder fanatism och
förföljelae-anda, så ser man nu en polemik uppstå, hvars cyniska fräckhet bringar
lä-aaren i författarena ställe till rodnad, och hvars tadel och smädelser till
och med äro drägligare än desa ärebetygelser och pri8. Det är ej underligt
om under en sådan förbiatring bättre författare blifva sällsynta och sätta8
ur rörelsen, på samma sätt, som guld- och silfvermynt under öfverflödet af
odugliga assignater. Den oväldige må dörama, om ej under de senare åren
detta varit litteraturens tillstånd i vårt fädernesland, och om detsamma nn
upphört. — Det är troligt, att om den man, som var en kung i ain
veten-skap, och för hvilken dagena litterära heroer affichera en aå djup
underaåt-lig vördnad, fått njuta en längre lifstid, hade han anart med sin
Neptuns-blick kufvat denna väderyra; det är mer än sannolikt, att om han ock
ansett densamma för ett nödvändigt ondt, som måste hafva 8in tid och af sig
sjelft afmattas och försvinna, hade han dock undvikit att derunder
framträda 8åsom författare; och det är säkert, att han med en, kanake
öfver-drifven, sorgfällighet sökte att akydda sitt namn och 8ina tankar ifrån att
misskänna8 och förblandas med deras, aom ej höjt sig till dugliga
författarea värdighet. Och då måste det vara en helig pligt emot hans minne, att
söka aflägsna den pro fanation af hans föreläsningar, som säkert skulle
inträffa, om de ibland allmänheten utspriddes i ett skick, hvari de så lätt
kunde efter behofvet förtydas, och på en tid, då de i stället för att
begripas, endast blindt skulle åberopas, och 8åsom undergörande helgonareliker
vidakepligt förgudaa. — Men menniakosnillets sjukdomar, ehnru våldsamma,
äro dock ej rent af förstörande; de bära med sig i ain ytterlighet sitt eget
korrektiv, och lemna förr eller senare rum för en föryngrad och förökad
friskhet. Under den skola oftanämnda föreläsningar med mera sans tolka8
och värderas, och med hoppet derom skall undertecknad anse för sin
dy-raste pligt att på ofvannämnda aätt rädda dem undan förgängelaen, tadlet,
missförståndet och en falak beundran. — Föröfrigt kan man vara
obekymrad om deras författares minne; han har verkligen förtjent bättre ärestoder,
än dem man nn uppreser åt föremålen för sin dyrkan, och han har
tillräckligt sörjt för sin odödlighet genom de skrifter han utgifvit, författade
i det ädlaate och klaraste språk och genomträngda af den djupaste anda.
Ur dessa ljuder ännu hans röst till dem, som hafva öron att höra honom:
«J hedren bäst mitt minne, om J, följande mina fjät, älaken sanningen for
aanningens skull och, med aflägsnandet af all råhet i handling, tänkesätt
och nttryck, för verlden visen, hvad en verklig filosofi och en sann odling
förmår uträtta till menaklighetens gagn och ära».»
En annan stor författare, som skolan äfven gerna
ville tillegna sig och städse berömde, Franzén, brät
samtidigt öppet med henne, och frånsade sig all gemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
