Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
systems skrifter, hemta endast en blind tro på vissa termer, som, ju
besynnerligare de förefalla, ju mera anses för sanna besvärjelseord att dermed
när som helst tvinga naturen att blotta sina djupaste hemligheter.
Skrif-febern inställer sig snart i ett tillstånd, der man hvarje ögonblick är i fara
att krevera af fraser, och författeriet ger sig luft i tidningar och periodiska
skrifter, i hvilka satser, ryckta ur sitt sammanhang och karrikaturmeaaigt
framställda, profanera den ädlaste af all mensklig vetenskap samt göra den
misskänd bland allmänheten, hvilken med skäl genom dylika orimligheter
anser sig gäckad, men derjemte med samma obillighet fördömmer filosofiens
tillvarelse, som om den för några solblindas sknll önskade att dagens ljus
måtte nr den fysiska verlden försvinna. Men ej blott inom filosofiens gebit
svärmar denna ohyra; den utbreder sina härjningar så långt som grename
af detta kunskapsträd sträcka sig, och först och förnämligast till dem, som
omedelbart med stammen äro förenade. En högre filosofi kan ej annat än
gifva skaldekonsten ett utmärkt rum på rangordningen af menniskosnillets
produktioner, men skärper i och med detsamma i afseende på den sina
fordringar. Som ingenting är lättare än att smida rim och meter, i synnerhet
då man saknar odling och snille, är det klart, att, så anart man — ej
sjelf känner — men af andra, på hvilkas ord man är färdig att svärja, får
höra omtalas denna Poesiens förträfflighet, man genast äfven på dess bana
skall hoptals framstörta att förvärfva lagrar. Man har idkeligen hört
upprepas, att en förslappad tid minst kan uppfylla en sann poesis fordringar,
och att vår tid är i synnerhet förslappad; man sluter derföre, att man måste
bilda en poesi, som är olik denna tids, och visserligen inventerar man en
sådan med den största lätthet och obundenhet, så snart man ej bekymrar
sig om eller förstår att urskilja huruvida man med denna olikhet stiger
öfver eller under den poesi, som man vill mästra eller omskapa. Med samma
snillebrist och härmningssjuka, som de fört med sig till filosofiens studium,
kunna dessa bröder i Marsyas, till trots för de eviga ropen på de himmelska
idéerna, ej frambringa annat än fantomer och döda yttre former, och en
poesi uppstår, som, med de mest högljudda anspråk på universalitet och hög
genialitet, är den mest konventionella, halt- och gestaltlösa af allt, aom
någonsin missbrukat detta namn, och som i stället för att vara en Apollo8
dans med gracerna på Olympens höjder, ej är annat än ett tomt och vidrigt
gyckelverk af skuggorna i Plutos rike. Det är klart att en sådan poesi,
mer än någon annan, behöfver genom dogmer bevisa sin förträfflighet; man
flyr derföre till en mängd termer, konstord och satser, hemtade ur en högre
filosofis konsttheori, der de äga betydelse, men hvilka, hopvräkta, miss
förstådda och förvridna i en dylik poesis loftal eller försvarsskrifter, ej tjena
till annat än att förvirra allmänhetens omdöme, och att uppreta den ännn
mer emot en vetenskap, som tros vara upphofvet till alla dess
vidunderlig-heter. Den nya jargonen och den gamla slendrianen komma härvid snart i
en inbördes strid, om hvilken man, med lika stor medömkan som åtlöje, hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
