Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsten aom i natoren; alla former, aom väl uppfylla de organiska
vil-koren för ain tillvarelse, aro i sitt slag förträffliga. Den enda verkliga
smaken finns hos sådana betraktare och läsare, som äro i stånd att njnta
dem alla; ty endaat hos dem är smaken, enligt Ehrenavårds ypperliga
definition, känslan af natnreca hemligaste sanningar. Hoa dem åter, som ej
äga denna känsla, är smaken blott ett tycke, en nyck, en sedvana, en
tradition, vid hvilken de hänga fast af intet annat skäl än derföre, att de i
ain nngdom tillfälligtvis kommo att vänja sig vid jnst de och de intrycken,
de och de auktoriteterna, och vid inga andra. Men konstens och diktena
rike är, likaom naturens, nog vidsträckt, att man der ej behöfver trängas
om mm; beggea alstringskraft är lika onttömlig, som den rena åskådningen
af begge föraktar, i ain omätlighet, alla ensidiga skansverk af systemer och
aihakläror. Orsaken, hvarföre redaktionens ledamöter och bundsförvandter
8tnndom med en skenbar öfverdrift af hetta och bitterhet kämpat mot den
fransyska vitterhetens grundsatser och svenska efterhärmningar, var endast
den, att den esthetiaka dogmatism, som fransoserna och deraa efterföljare
kalla smak, är, theoretiskt betraktad, sjelfva ensidigheten bragt i system,
och (såsom sådan) den rena fiendskapen till alla, icke inom paragraferna af
denna dogmatism passande, gestalter af skönhet och sanning. Aldrig har
det varit vår afsigt att neka det verkliga värde, som jemväl det vackTa8te
af den fransyska vitterheten har, nemligen betrak t ad t enligt sin natur och
inom sina gränser; aldrig, att på gruset af den ofvannämnda dogmatism,
hvilken det (icke genom vår, ntan genom samtidens och ädla läromästares
förtjenst) lyckats 088 att störta, uppbygga en annan lika ensidig, en
uteslutande tysk, nordisk, fosforistisk, eller huru man behagar titnlera den.
Universaliteten af amak, friheten för det 8venska skaldelynnet att yttra
sig i all möjlig individuell mångfaldighet, har, i afseende på vitterhet,
alltid varit redaktionena syftemål. Detta är vunnet — och polemikens
tide-hvarf i Sverges esthetiaka litteratur är förbi, åtminstone för
årtionden: det fortsatta utmanande oljudet från en viss sida väntar förgäfves
på något svar, och kan hädanefter, på sin höjd, blott ge anledning till en
och annan ekämtsam skärmytsling. Äfven filosofien har på sätt och vis
spelat till slnt det positiva af sin roll; naturen, historien och religionen
akola ersätta henne. Tillämpingen af desta allmänna satser på vårt
omdöme öfver fru Lenngren är den, att redaktionen, af ingen anledning, kan
med annat än bifall stämpla det, som i hennes skrifter är verkligen
berömligt och bifallsvärdt. Men liksom ingenting förolämpande eller
orättvist klandrande ligger deruti, att man jemför ett fenomen af natur eller
konst med ett annat, och finner, att ehuru hvardera äger sitt mått af lif
och fägring, dock det ena, tilläfventyrs, närmare och fullkomligare
uttryo-ker den högsta akönhetens idé: så förringa8 ej Teniers, ypperlig målare af
nederländska folkscener, derigenom, att konstkännaren fäster en större och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
