Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
val att neka hennea poesi, eller hennes konstnärsvärde, i andra akaldealag
än det enda, hvari hon inom vår vitterhet ar oöfverträffligP — Och
hvilket är nu detta? Derom äro vi väl alla ense. En qvick och naiv
uppfattning af det moderna sällskapslifvet, sådant som det framträdde inom
kretaen af hennes åskådning, stundom tecknadt i dess forgängliga men täcka
behag, oftast i dess sjelfparodiska förvändhet — se der det naturliga, det
medfödda området för hennes sångmö. «Vid sin kritik», säger herr Franzén,
«har recensenten förgätit, att fru Lenngren icke är af de skalder, som måla
sig sjelfva, utan hon försänker sig i sitt föremål och framställer det i all
sin verklighet och sanning.» Det borde likväl ej med fog kunna tänka8
såsom något för recensenten obekant eller förborgadt. att fru Lenngren icke
tillhör den lyriska och musikaliska klassen af skalder, utan den mera
plastiska och sinnligt målande; ehnru han ej i sin granskning uttryckligen
anmärkt en omständighet, som tycktes vara klar genom sig sjelf, och hvari
han visst icke såg någon artistisk ofullkomlighet. Men herr Franzén sjelf
förgäter, först, att valet af föremålen här Ur det karakteristiska, oeh
sedan, att totalomdömet beror på hvad man efter denna «försänkning i
föremålen» npphemtar. Detta senare är hos fru Lenngren — och härmed vare
recensentens totalomdöme öfver hennes skrifter i största korthet framstäldt
— qvintessensen af det hnfvudstadslif, i hvilket hon utgjorde en medlem;
musten af detta lifs begrepp, favoritämnen och åsigter, sammandistillerad
med en lätt och ovanlig talent; här och der en smula idealiserad, men
dock icke mer, än att hvar och en, som sjelf i sitt väsende är en
integrerande del af denna societetsverld, öfveraUt, vid läsningen af hennes poemer,
med beqvämlighet och nöje igenkänner sig, de sina eller sina grannar. Det
är, åtminstone i förhållande till närvarande tid och nmgängsbildning, den
elegantaste konversationspoesi, som är möjlig. Den är alltså, i det
hela tagen, precist afmåttad efter den skönhetslinia, som i de såkallade
sällskaper af god ton en gång för alla är uppdragen, när fråga blir om de
njutningar vitterheten skänker. Den är jemt upp så hög, varm, qvinnlig
och finkänslig, som det inom sådana kretsar i vårt fädernesland tillåtes att
vara, om de ej skola förskräckas för snillet och ropa, såsom landshöfdingen
Festns till aposteln Paulus, «Paulus! mycken läsning har gjort dig rasande».
Detta är föröfrigt icke sagdt i en elak, eller en tadlande mening; utan
i en sann. Till och med de brokiga fransyska orden, af hvilka dessa
skaldestycken hvimla, bidraga hos mången läsare och läsarinna att öka
deras behag; emedan det barbariet att uttfycka sig till hälften på svenska
och’ till hälften på fransyska ännu ej hunnit bli förvist ur de
sällskapskretsar, der fru Lenngren allmännast läses och förgudas. Men, torde
någon invända, nekar ni då en sådan art af skaldekonst allt artistiskt värde?
Visst icke: den åklagade recensionen ådagalägger, med mångfaldiga och
väl-förtjenta loford, att den äger ett ganska högt. En stor talent är på hvarje
falt stor och beundransvärd. Alla daningar äga lika rätt att existera, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
