Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru ofta undertryckt bitterhet. Men, såsom jag sade,
tonen var nu blidare stämd. Ett ganska märkvärdigt
aktstycke till den tidens litteraturhistoria är en af
Atter-bom författad recension öfver det om hösten 1820
utkomna åttonde häftet af Iduna, innehållande bland
annat ett slags sjelfbekännelse af största intresse.
Vi hafva ej glömt att Tegnér retat skolan genom
den skarpa kritik, hvarmed han i jubeltalet hade uttalat
förkastelsedomen öfver just de tidssträfvanden, som
representerades af fosforismen här och annorstädes. För
den deraf uppkomna striden var Atterbom personligt
främmande, men enskild t lärer han icke gjort någon
hemlighet af sin förtrytelse öfver skaldens oromantiska
sinnesstämning. Emellertid hade den sistnämnde hunnit
att stadga sitt anseende inom nationen, och Atterbom
var ej den man, som, på grund af en
meningsskiljaktighet, kände sig förhindrad att göra rättvisa åt den höga
poetiska öfverlägsenhet, som uppenbarar sig i
Frithiofs-sångerna. Tvärtom bördar han Tegnér helt och hållet
åt «den i Sverge så kallade nya vitterheten — till
hvilken han föröfrigt, i trots af alla sina protester, och
änskönt han ville aldrig så ofta upprepa dem, sjelf är
med hull och hår förskrifven».
I samma häfte af Iduna hade Tegnér äfven infört
sitt förut i Stockholms-Posten tryckta berömda poem
«Sången», författadt med anledning af ett förut af
Graf-ström i Poetisk Kalender för 1819 utgifvet skaldestycke
af samma namn, och på visst sätt liksom protesterande
mot den i Grafströms poem anslagna elegiska tonarten.
Atterbom anställer en jemförelse mellan dessa båda
dikter, hvilka nästan samtidigt liksom täflingsvis utsändes
bland allmänheten, och af hvilka det senare tycktes
vilja vara en vederläggning af det tidigare. Enligt min
tanke bedömmer Atterbom dem båda rigtigt. Tegnérs
afsigt med sin «Sång» bar onekligt, i likhet med allt
Malmström, V. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
