Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom en egenkär, bister, vildsinnad partichef, och dock
såsom förälskad i bara vemod och tårar, — «en
sinnesstämning», tillägger han, «som åtminstone hos ’en dylik
vitterhetens Tamerlan vore alltför mycket löjligt
känslofull». Wäl känner sig skalden, i den allvarligare
besinningens ögonblick, liksom slägtet i dess helhet,
flyktig ur ett ursprungligt Eden, hvarmed menniskan
personligt ej mindre än menskligheten börjar, men det
hindrar honom ej att med gladt hjeltemod öfverallt,
hvar han finner det, bekämpa det usla, låga, småaktiga,
förgängliga; men ingen kraft är sund annat än den,
som i fulla känslan af sin makt ej glömmer att vara
ödmjuk och from, och endast då handlar skalden vist,
när «han förvärfvar sig några fastare stödje- och
utgångspunkter än det ögonblickliga glädjeruset af en skön
instinkt och en ymnig ingifvelses uppblossningar». Sådana
stödjepunkter finnas två: en djup filosofi och en klar
religion; de mest begåfvade andar i detta tidehvarf
komma genom den förra till den senare, emedan
men-niskorna förlorat konsten att begripa det enkla. Så långt
denna lika sköna som sanna poetik; men hvar finner
författaren «den innersta lifsprincipen för all poesi?» Vi
skola finna svaret i det följande.
Jag har i det föregående mer än en gång haft
tillfälle att i förbigående nämna «Markalls Sömnlösa
Nätter», en dikt, som af den nya skolan betraktades såsom
ett non plus ultra af qvickhet — man kan, t. ex. i
senare upplagan af Hammarskölds Svenska Vitterheten,
se huru den hederliga och godmodiga Sondén
glori-icerar sig och sina vänner Öfver denna produkt — men
af andra åter såsom en usel otidighet. För min del måste
jag erkänna, att jag icke finner detta opus i allmänhet
synnerligen qvickt, ehuru jag medgifver att somliga
episoder äro rätt lustiga. Det har flera författare.
Hammarsköld lärer hafva gifvit uppränningen och sjelf utarbetat
första afdelningen, dock med andras biträde, deribland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
