Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men d& mot skaldernas här den vingelfotade Markall
Rusade fram: Horatius, Creotz, Cervantes qch Holberg
Sänka lansarne ner; ej förmå de att lyfta på svärden;
Ty osläckeligt skratt bland de salige skalderna väcktes,
Då de Markall sågo förgrymmad till strid framvanka.
Men mellertid, för Posthumii blick, ej önsklig till åsyn,
Nalkandes, kom passionernas bard, den kraftige Thorild.
Skarpt kringskådande, kände han snart den Posthumiske mannen:
Skyndade till och bad, högt skakande lansen i luften:
«Gif mig, Apollo, nu hämd på den, som först mig har retat,
Vettlös grinare förr, nu en fegt bakdantande fåne!» —
Sade, och kastade starkt den långthänskuggande lansen;
Träffande säkert och rätt Posthumii öfversta sköldkant.
Skölden bräcktes i tu, och den väldiga lansen sig trängde
Genom harnesket in i sidan. Men denne sig böjde
Som en igel ihop, och slapp så den härjande döden.
Dock ej dermed undkom han ur fiendens mäktiga händer.
Grym framstörtade Thorild och slog den gamle till marken,
Fattade sedan uti den fladdrande busken på hjelmen,
Drog så Po8thumiu8 fram baklänges mot Pindiska berget,
Der han förderf åt honom bestämt af Pegasi bakben.
Säkert Posthumius nu det hotande ödet ej undflytt,
Om ej i samma stund sångnymfen Annamaria,
Som i en lund, bland himmelska bi och susande popplar,
Satt vid Corinnas sida och Sapphos, förnöjande båda,
Då hon, vid harpan, besöng landtbyggdens glädtiga fe8ter,
Skyndat sig ned och lossat de band, som fastade hjelmen.
Sedan hon omkringgöt med ett moln sin famnade gunstling,
Och med den bäfvande flög i en hast ur den mordiska striden.
Men då bland trossens skräp hon den gamle skyddande nedsatt ,
Talte hon till den förskräckte på sätt, som följer i orden:
«Arme Posthumius! väl du förtjent det öde dig hotat:
Ty du förfallit i jemmerligt skick! Andfattig och kraftlös,
Sällan du väcka ur din sömn af de teckenförbidande neutrer,
Då de med uppspändt näf och koxande blick anskria
En nyvingad svan eller ock en strålande stjerna.
Dock emedan i fordoma dar min galant du har varit,
Och jag din väfnad har skött och delat ditt nattliga läger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
