Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nr deas remna — hvad nnder! — med aprång, en sackande loppa
Hoppade bort åt Castalias brädd, och dränktea i skummet
Striden elutades naturligtvis med Rimthussarnes
undergång; fåfängt söker «den hjerneberöfvade Markall»
at t åstadkomma en diversion, då han upphinnes af
Kellgren, som med en rem, dragen genom hans
genomborrade öra, släpar honom inför Apollos thron, der Rim-*
thussarne få sin dom och af sångarguden förvandlas i
åtskilliga djur. Sist förvandlas Markall i en åsna, och
när sålunda den poetiska rättvisan blifvit skipad, lägger
skolan i Apollos mun följande lilla oskyldiga
sjelf-förgudning.
«Fåfäng är trollena atrid mot snillete evärdliga välde!
Rigtaa från ailfverbågen min pil, strait dignar vid klangen
Fython i träaket, som ammade upp hana ettrade ilska.
J, som ännn från de aalige8 hem för de dödliga ömmen,
Sångena andar och barn! hvem akulle väl akaka min apira?
Ej i ett endaste land så starkt är Zoilernas vanvett.
Ja, i Tungusien sjelf skall förgås den jollrande yra,
Som allt smädar, hvad ej är en tanktom rimmareqvickhet,
Blottad på känsla, på språkets musik, på andakt och visdom.
Då af skalder ett slägte står upp, som lär af naturen
Åldriga fädera kraft, den heliga frihetens låga,
Stjernornaa samljud, blommornas lif och själarnaa kärlek.
Några begynt att bereda den tid, om hvilken jag talar;
Starkare skola dem följa: men ock med de svaga jag segrar,
Vore än Kronos sjelf af Marsyaa vän och af Markall.
Snart småsinnets föraktliga spel fördränks i sin galla,
Och för ett -manligt folk, som en gång i stundande åldrar
Herrskar med sångens magiska konst på lyssnande nabor,
Blifver en vämjelse blott, hvad ännu som klassiskt sig bröstar,
Utan att mäkta ett hjerta, en själ upplyfta ur gruset.
Väx då, herrliga lilja, i trots af maskar och snöslask:
Drick, i din blommaa m’enlosa kalk, mitt lif och min sällhet!»
Vi hafva sett huru fienderna behandlades. I Andra
natten gör skolan äfven sina egna ledamöter till
föremål för sitt skämt. Denna afdelning är romantisk till
formen och består af sexradiga stanser; den skildrar de
till djur förvandlade Rimthussarnes tåg för att befria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
