Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heter dn Gaja, och Genier dl de föl, aom dn frambragt:
Men nar jag, kraftig och b&l, vill tjusa nordiska sinnen,
Hertha du kallas, och d& Ljusalfer du föder till ljuset.»
Sade; och tygeln han griper, med makt ansträngande händ ren;
Klatachar med piskan och fröjdar sin själ åt de akallande smällar.
Lyssnande, gör Fosthumius bön i sin knöliga gömsla,
Och som en vind, med en dammande fart, Skidbladner försvinner.
Men mellertid då Thorild förnam Posthnmius räddad,
Slängde han bort nr sin hand den tomma förhatliga hjelmen;
Rusade se’n, tvehuggande, in bland Thuasarnea leder.
Rödjande blodigt sin väg bland skälfvande rimmarehopar,
Såg han, i drabbningens högata tumult, Polyhiatrio kämpa,
Gladdes och spände mot konungens bröst den Pindiska bågen.
Omhvärfd stod Polyhistrio der af Tungnsiske förstår:
Desse dock flyktade nu; ej förmådde de bida på Thorild.
Skarornas herde likväl, änskönt på darrande knäveck,
Dröjde med mod, och ropade stolt, i faktareställning:
«Väderfodare! Mästare allt i «11a! filand narrar
Dråpligast! Ha! du förmenar att än med din känaloförhäfning
Segra på smakens barn, ung gäck, fast mogen till åren!
Böj nu din hals, i trots af din snillefart och din ordståt!»
Talande så, han sände sitt spjut och blottade svärdet;
Båda förgäfves; ty Zeus betog all styrka och sansning.
Bistert svarande, röt den stridsropväldige Thorild:
«Jollrets öfversta drott! begråt nn din kantrade qvickhet:
«Krossande står förståndet dig när, och döden den svarta.»
Sade; och drog ur sitt koger en pil af den mognaste prustrot,
Härdad och hvass, och lade på skåran af gyllene bågen;
Syftade; anabbt for pilen 8in kos från den klingande aträngeo.
Genom gallret af konungens hjelm den flög in i munnen,
Som till ett infall öppnade sig; och fästes i gomen.
Men af en oerhörd, af en jorden akakande nysning
Greps Polyhistrio an, och dignade svindlande neder.
Tungt händamp han i mark, och kring herrskaren klnngo hans vapen.
Fåfäng all möda att resa sig opp, att icke mer nysa:
Frustning på frustning nr munnen sig bröt och nr ljudande näsan.
Sist med ett dånande brak den spräckte hans helgade hjeaaa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
