Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det egentligen eviga lefver och lyser såsom det enda
sannfärdigt sköna, har han tillagt detta eviga eller
absoluta ett predikat, som ej tillkommer detsamma såsom
sådant. Det är nemligen otänkbart att detta absoluta
kan vara till såsom skönt på annat sätt än derigenom*
att det såsom bestämd idé uppenbarar sig i fenomenet,
liksom det absoluta i allmänhet i sig utan
sjelfmanifesta-tion är en blott potens, en abstraktion. För tillvarelsen
såsom skönhet fordras ovilkorligen den rent af yttre,
sinnliga företeelsen i verkligheten eller för
föreställningen. Atterboms misstag i detta afseende förrådes
tydligast deraf, att organet för denna sublimerade, abstrakta
så kallade högsta och enda egentliga skönhet uppgifves
vara icke fantasien utan tron. Icke är det väl det
gudomligas skönhet som man tror på. Det är det
gudomligas tillvaro och dess kärleksrika förhållande till
mensklig-heten som är föremål för tron; således: dess existens i
allmänhet och dess relationer till Annat, samt de egenskaper,
som betingas af dessa relationer, falla inom trons område,
icke dess egna tillvarelsesätt och tillvarelseformer.
Vi ha redan anmärkt det förunderliga deri, att en
sådan spiritualism kan stå tillsammans med den
Schel-lingska åsigtens pantheism. Vi viljå ej inlåta oss i
någon undersökning, huruvida det gudomliga kan tänkas
såsom på samma gång immanent och tranScendent, d. v. s.
huruvida Gud kan tänkas på samma gång i och utom
universum; frågan är här, om det gudomliga kan uppenbara
sig såsom skönt utom det senare, utom tiden och
rummet, Det är detta som vi bestrida, emedan det skulle
uppliäfva det skönas begrepp. Såsom det sköna måste
det gudomliga vara immanent i sin skapelse och
under-kastadt de vilkor för all yttre tillvarelse, genom hvilka
denna är till för sinnlig förnimmelse, på samma gång
som den kan blifva föremål för andlig betraktelse.
Hvad Atterbom vidare yttrar om kärleken — den
dragningskraft som det gudomliga utöfvar på det mensk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
