Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det upp och ned och ut och in, hvilket just skulle vara
ett bevis på den högsta genialitet.
Bristen hos det sinnligt sköna ligger icke, såsom
Atterbom påstår, deri att det icke förmår eller förstår
att uttrycka hvad han kallar det enda egentliga sköna
eller det gudomligas skönhet, utan deri att det är skönt,
att det har sin tillvarelse i tid och rum, och att det
såsom sådant icke är i stånd att uttrycka det gudomliga
i hela dess rikedom och omfång, d. v. s. i allt det,
hvari det icke är endast skönt. Den gudomliga anden,
som genomtränger, genomskiner och genomklingar allt,
har visserligen sin sida af skönhet — och den är i
sjelfva verket åtkomlig för konsten — men han är deri
icke i sin helhet; ty han är mycket annat än skön —
deri ligger bristen. Det fanns en tid, då denna brist
icke förefanns eller icke kändes — den tid, då det sköna
motsvarade menniskans begrepp af det gudomliga, då
religionen sjelf var en skönhetskult. Det var den antika
tiden. Genom kristendomen drog sig det gudomliga,
såsom väsentligt innehåll, undan det sköna, icke
derföre att det upphörde att vara skönt, utan derföre att
det blifvit något annat och högre. Men här är att märka
att det gudomliga, på den tid det fann sitt väsentliga
uttryck i skönhet, der icke sträfvade att uppenbara sig
i sin allmänlighet, såsom den romantiska urskönheten,
utan i bestämda, särskilda idealiska gestalser, det
oundgängliga vilkoret för all framställning af det sköna.
Hvart vill man deremot taga vägen med det moderna
gudomligt ursköna, som ej låter sig realiseras? Just
derföre är det en metafysisk fiktion.
Häraf följer att jag ej heller kan godkänna den
skjlnad, som Atterbom gör mellan realism och idealism
i konsten, emedan jag icke kan erkänna något Jensei ts,
något transcendent i afseende på det sköna. Det sköna
är nemligen idéens sinnliga, d. v. s. jordiska
uppenbarelse, och sträcker sig ej längre än sinneverlden räc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
