Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af begge till en fornt ingenstädes befintlig jemnvigt, pä hvilken
kristendomen tryckte sin ordnande och helgande stämpel, utgjorde den stora
vinst, som poesien skördade af denna religions ändtliga seger, och den grnnd,
nr hvilken den kristna (eller europeiska) romantiken, såsom sådan,
spirade opp i sin yppiga vår af poetisk blomstring. Det var genom
folkvandringarna, som den kristligt-orientaliska inflytelsen egentligen 8atte
sig i besittning af det slags romantik, som hos göterna och germanerna
redan innehöll i knopp hela den blifvande nya solrosen: den äldsta
Edda-lärans melankoliska men kraftigt profetiska religiositet qvarlefde, oaktadt
den yttre mythiska omklädnadens förfall, i djupet af alla ädlare sinnen
såsom ett öfversinnligt behöf; en hög, tjusningsfull åsigt af qvinnans värde,
af kyskhetens helgd och af obrytlig trohet, går igenom hela kedjan af våra
urgamla sagor och sånger såsom en gyllne tråd af ett i stora och enkla
mannahjertan outslocknadt himmelsk minne; och en brinnande håg for de
mest fantastiska äfventyr, förenad med en våldsam lägtan efter solvarmare
länder, tycktes hos samma folkstam blott vänta på någon viss mera
koncentrerad rigtning, — en hänsyftning, som den ock genom kristendomen
erhöll. Till fullständigt organiserad skönhet i dikt och konst blef
Europas nya romantik i synnerhet efter korstågen, genom hvilka det aista
ännu öfriga så intellektuella som geografiska afståndet mellan Asien och
Europa uppfylldes för den skapande inbillningen med ett retande kaos af
lyckliga bildningsämnen. Så uppkom under medeltidens vackraste
århundraden, denna nyligen åter af ett upplefvande poetiskt slägte vidtbeprisade
ridd ar ålderns poesi, der det goda in concreto är Gud för andakten, det
sköna in concreto är qvinnan för kärleken, och hjeltesinnet in concreto är
ridderskapet för äran.»
Vi hafva åter kommit till den fråga, som jag i det
föregående förbigick, nemligen om poesiens källa.
Den innersta lifsprincipen för all poesi, säger
Atter-bom, är mystik; och hvad är mystik? frågar han
vidare: «ett evigt öppnande af en evig hemlighet,
tillgänglig endast för klara, menlösa, barnsligt friska
sinnen och för sådana, som genom stränga reningar
af-tvagit sig det jordiska skenlifvets besmittelser. Sjelfva
naturen, poesiens moder och amma, förråder blott
genom sinnebilder sin glada, ödmjukt drömmande
uppfattning af guc|aväsendets första uppenbarelse; man borde
då icke missunna poesien hennes medfödda rättighet att
vara symbolisk i alla sina skapnader, och sålunda i sitt
väsende, i sin anda mystisk eller ofattlig och förbor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
