Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aåaom alleatädea en och oakiljbar. D& likväl trubadurernaa glädtiga
vighet icke blott är en konst utan tillika en vetenakap, och aåaom sådan
icke kan utveckla sig ntan bestämdt utredda begrepp, hvilka Ster fordra
bestämda begreppsbenämningar, så taga vi deaaa från den i hvarje konstart
och akaldealag tydligt öfvervägande egenskapen, men alltid med
sorg-fäll i g hågkomst, att denna egenskap icke derföre der är den enda. Såaom
en a am kan ingen egenskap någoratädea existera; hvarje punkt af
universum innefattar ett é9 xal %a9 i den blott akenbart afaöndrade monaden
af ain tillvarelse.»
«Användom nn på kristendomens uppträdande i poesiens historia de
begrepp om (poetisk) idealism och romantik, som blifvit skörden af våra
forskningar. Vi finna då tvifvelsutan, att det sätt, hvarpå kristendomen
med sin allmänna verldainflytelse bemäktigat sig dessa eathetiska elementer,
har utbildat dem (sft till sägandes) i sista instansen och inrymt dem ett
oförgängligt välde öfver all verkligt kristlig och europeisk konat: men
öfverraskaa tillika af en billig förundran, huru nyheten af namnet
knn-nat förvirra en mängd nyare theoretici till den grad, att de i sina
eathetiska läroböcker och schematismer antagit sjelfva saken för att vara ny
och först genom kristendomen hit till verlden kommen. Namnets upphof
och härledning är sannolikt för de fleste af våra läsare bekant: dess
nr-sprung är den benämning af romana, romance, romanzo, som man gaf åt
de syd-europeiska språkarter, hvilka uppkommo ur det fornromerska
språkets af de nordiska eröfrarne betydligt omskapade öfverlefvor; de
språkarter, hvilka sedan skänkte sina namn åt det ridderliga skaldeslag, som i
romanserna och romanerna åskådligast framställde sin anda och
derföre af deasa sina mest älskade förstlingsbarn med rätta hemtar ain
gemensamma titel. Men är ej, fastän under annorlunda organiserade former, den
indiaka poesien romantisk? den persiska? den götiska? den
gaeli-ska? Sakontalas författare var lika litet kristen som Firdusi och Hafiz,
lika litet som Eddans skalder och Ossian; och likväl möter oss hos alla dessa
en den mest omisskänneliga romantik, ehuru 8kiftande i blick och ton enligt
klimater och folkstammar. Hos inderna är den ett naift men outgrundligt
drömmande blomsterlif; hos perserna ridderlig hjeltesaga och lju9tillbedjande
naturnjutning; hoa göterna och svearne är den en dyster men heligt
aningsfull mythisk tragedi, der krigiska demoner och ensidiga kraftspänningar
störta hvarandra och sig sjelfva, samt begrafva de ädlaste själaförmågor
under förvirringen af en lång och blodig norrskensnatt; hos Ossian ett
8org-ligt men ljuft musikaliskt eko af en förflutenhet, som aldrig mera kan bli
närvaro. Att vi hos inderna och perserna se fantaaien herrska, hos
göterna och gaelerna deremot känslan, är lätt förklarligt; orientalismen i
allmänhet äger samma öfvervigt af fantasi och instinkt som
occidenta-lismen i allmänhet äger af känsla och förstånd. Den omedelbara
inverkningen af den förra öfvervigten på den 8enare, och sammansmältningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
