Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yngrande inflytelse på Vesterlandets kultur. Väl
åberopas längre fram korstågen, men säkert är att dessas
inverkan på Europas konstodling var ganska ytlig. —
Vidare står man ännu lika villrådig om hvad författaren
menar med sitt eggande och tändande element, som han
kallar mystik. Längre fram heter det: «Det närvarande,
ännu mest i Norden, men dock mer eller mindre i hela
Europa kännbara och gäsande, andliga
brytningstillstån-det är i sjelfva verket ett nytt förhållande af invärtes
vexelverkning mellan orient och occident, hvilket t. ex.
med tidehvarfvet näst efter korstågen — mutatia
mutandis — framvisar märkvärdiga jemförelsepunkter.» Detta
yttrades år 1820. Skada att författaren icke uppvisat
några af dessa jemförelsepunkter; hvilka för hvar och
en annan torde vara svåra att påfinna. Intresset för
Orienten hade väl hos många återvaknat i följd af den
nya ifver, hvarmed Europas linguister börjat forska i
österländska språken, uttryckligen sanskrit, hvilket
äfven blef ett bland de många föremålen för den
romantiska skolans dilettantism. Är det på denna nya
studii-rigtning, som Atterbom här syftar, så har han deraf
väntat större resultater än som sedan motsvarades af
verkligheten. En af Europas största skalder har äfven
vändt sin håg åt Orienten och i sin fantasi upptagit
dess föreställningssätt, nemligen Goethe i sin
«West-Östlicher Divan». Men detta var så mycket mindre en
ansats till föryngrad verksamhet hos den åldriga
skalden, som han, rigtigt uppfattande sin nya poetiska verld,
i densamma afspeglade den bekymmerslösa
sjelfbehag-liga quietism, hvilken just är det utmärkande för
Österlandet. Hvarifrån än det gamla Europa må hemta den
föryngrande dryck, som Atterbom menar att det
behöfver, icke lärer det blifva från Orienten, lättjans och
njutningens land. Jag undrar hvad en engelsman skulle
tänka, om man tillstyrkte honom att gå till sina hindu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
