Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti lifvet8 dagar trampat, —
Uti skuggan af det granberg,
Hvarfrån han i barnaåren,
Yr och «fröjdig» kottar rifvit, —
Utur grafven, der han gömdes,
Fridsäll nppkröp en blå klocka.
Med författarsvett på bladen
Skrifvet stod ett sirligt Amen.
«När en parodi, såsom denna, är qvick och mnnter, ett foster af ett
gladt lynne, så kunna, såsom man förut i denna tidning ofta anmärkt,
både parodien och det parodierade bredvid hvarandra bestå såsom ett par
sjelfständiga stycken, utan att den förra annihilerar, ja icke ena förminakar
effekten af det förra. En poet har orätt, om han deröfver fattar humör.
Hvad värdet af de öfriga styckena beträffar, åberopar recensenten sina förra
omdömen; han har vid en ny genomläsning ej funnit skäl att derifr&n
afvika.»
,«Vi komma nu till de skämtsamma tillägg, hvarmed denna upplaga
blifvit utrustad. 1. Tal till månen. Recensenten har förut anmärkt, att
herr Vitalis utkorat denna himmelskropp till ett oupphörligt mål för sitt
skämt. Då man så ofta återkommer till samma thema, måste äfven den
rikaste humorist repetera sig sjelf. Qvickheterna äro i denna oration
tem-ligen glest utsådda, men de gamla infallen förekomma så mycket oftare
och uttänjas mer än tillbörligt. — 1 stället för eders himmelska
klarhet, hvarmed månan beständigt här tituleras, hade man åtminstone kunnat
säga eders durchlaucht. 2. I omdömet öfver «Rustningar till Ragnarök»
är recensenten jäfvig, emedan det är en prosaisk smädedikt öfver honom
sjelf, jemte några af hans och nidskrifvarns gemensamma vänner.
Åtskilliga spridda lustigheter förekomma, men så vidt recensenten kan tilltro 8ig
att med ett oväldigt öga betrakta detta stycke, tyckea det honom, att herr
Vitalis skulle bättre vannit sitt dubbla mål (hämd och poetisk effekt), om
han ihågkommit att poesiens genius är en Phoenix men ingen uf. I stället
har författaren, för att bli igenkänd, vändt rigtiga raggsidan ut.
Recenaen-ten vet icke, om det förra inkognito blifvit aflagdt for att vederlägga den
förebråelsen, att Vitalis icke är en menniskohatare. — 3. (Sjelf-) Recension.
I påfundet af denna idé har man behagat imitera Jean Paul och Miillner.
Men Jean Paul har ej skrifvit en sjelfrecension, som ntgifves vara författad
af en «Ich, som är jag sjelf, herr Vitalis», och än mindre efter en sådan
sjelfrecension låtit följa något, som heter «Författaren8 svar». Sådant är
icke roligt, ntan tokigt. De båda föregående styckena hafva dock sina
lueurs d’esprit; men denna så kallade recension uppträder med anspråk af
en ständigt skeppsbruten qvickhet: det är en illa dold hftrm, som gömmer
sig bakom ett platt gaucherie. Recensenten hade hittills ej trott, att den
svenske Vitalis skulle knnnat skrifva en 8å osmaklig bit. Högre 8teg hana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
