Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyssnämnda «Wermlandsflickan»; men alla icke i dylika som t. ex. «Bacchi
Själavandring», vidriga prodnkter af ett kärft och artificiellt
hufvudstada-libertinage.»
«Att vårt fäderneslands vitterhet, att dess artistiska bemödanden
öfver-hnfvnd skulle nägonsin förmå att helt och hållet befria sig från all
in-flytelae af det kallare klimatet och den sparsammare fysiska naturen, kan
visserligen synaa tvifvelaktigt. Men den kärlek, den glödande passion,
hvarmed åtminstone det uppfattande 8innet för allt slags poetisk skönhet
under de senare åren i Sverge ådagalagt sig., den så -skyndsamt utbredda
förtroliga bekantskapen äfven med det mest romantiska och mystiska af de
sydliga grannarnas litteraturer, visar klarare än hvarje demonstration, att
det svenska folklynnets större kyla, betänksamhet och nykterhet dock icke
är så komplett nordiskt fransysk, som vissa vederbörande behagat
påstå. Svenska folklynnet lider af tvenne motsatta ytterligheter, mellan hvilka
det oupphörligen kastas: en tungrodd fiegma och ett våldsamt,
ögonblickligt uppbrusande (i fröjd aom i smärta). Det äger icke dessmindre en
poetisk jemvigts- och medelpunkt, och denna är — ärligheten af en ännu
— i det hela — från hjertat gående känsla. Förenar sig med denna
rena oskrymtade känsla ett kraftigt, vidtomfattande förstånd, så
förvandlar sig den ögonblickliga uppbrusningen till en stilla fortfarande låga, och
den öfverklagade flegman förädlas till det slags lugn, som alltid, i sången
som i lifvet. väl anstår ett enkelt och upprigtigt sinne.»
Sedan författaren derefter sökt visa att den
götiska och den s. k. fosforistiska skolan voro ense i
grundsatser och arbetade för samma mål, svenska litteraturens
emancipation från det gamla franska regeltvånget, ehuru
på skilda vägar, fortfar han:
«Den högre menskligheten, det gemensamma himmelska, är hvad
poesien hos alla folk först och främst har att uppenbara; det andra är
uttrycket deraf i en genom menniskoidealet förädlad nationalfysionomi, der
allt det väsentligt nationella framblickar i den bestämdaste
egentlighet, i den lifligaste, friskaste natursanning, endast med afdrag af hvarje
för mycket enskild och dymedelst för den allmänna kulturslägtskapen
till-bakastötande, hämmande olikhet. Vi tro ej att någon enda bland Sverge8 nn
för tiden verksamma poeter och litteratörer vill afslita de band, genom
hvilka Nordens esthetiska själsodling sammanhänger med allt sann t, 8könt
och godt af det öfriga Europa8. eller hela det öfriga bildade
mennisko-alägtets. Icke heller tro vi, att någon enda bland dessa män finnes, som
vill förnedra sitt folks vitterhet till en slafvisk efterapning, fastän han
kanhända med ifver sökt rigta sina yngre landsmäns uppmärksamhet ömsom
på Greklands, ömsom på Tysklands, ömsom på de syd-europeiaka nationer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
