Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den nog besynnerliga kärleksförklaring, som den vackra kosaackiskan
håller till Axel, förekomma bland andra följande utlåtelser:
Natur, vi öfvergifva
Ej dig; i hydda, som på thron,
Som sömmerska, som amazon,
Din qvinna blir ändå en qvinna,
En ranka vissnad, om ej stödd,
Ett väsen, hvartill hälften felas:
Hon har ej sällhet, som ej delas,
Och hennes fröjd är tvilling född.
Det klappar i min venstra sida
En oro, ljuf ändå att lida,
En längtan till jag vet ej hvad,
Så smärtsam och ändå så glad.
Det synes likväl af den nyss anförda naiva konfessionen, att vår amazon
ändock så der temligen noga förstått hvad det var, som klappade i
hennes venstra sida.»
«Efter denna bekännelse störtar Maria i Axels armar, hvilken na
förglömde både att «blunda och springa». — Denna omfamning illnstreraa
genom exemplet af
Söderns genius och Nordens,
Som stå med mund mot mund;
hvarigenom denna i sig sjelf alltför tydliga grupp snarare förmörkaa än
upplyses och åskådliggöres, emedan enhvar temligen har sig bekant, hnrn
ett par älskande kyssas, men få torde deremot kunna göra sig någon klar
föreställning om huru Söderns och Nordens genier stå med mund mot mund
emot hvarandra.»
«Sid. 29 beskrifves huru amazonen påklädde sin krigsrustning; bland
annat hängde hon på sin skuldra
Dödens synrör, en karbin;
omslöt sig med en gördel, «som var känd af grekens fabel», —
slutligen var hennes rustning fulländad och nu liknade hon precist
Gud Amor sjelf förklädd till hjelte,
Som Clinias son den målad bar
På skölden blank och spegelklar.
Snart kom hon till Petersburg, som
Ber låg re’n på vundna stränder,
I ögonvrån af somnad Nord.
Recensenten vill ej längre fortfara med dessa anmärkningar: ockaå lemnar
det efterföljande af detta poem mindre anledning till sådana. I slutet af
sången har skalden alldeles upphört att göra jagt efter slika
be8ynnerlig-heter: han följer här sin känsla, och erinrar sig ändtligen hvad han lofvar
oss i prologen, nemligen «en sång i enkla rim tillhopasatt.» Derföre är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
